<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss'><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317</id><updated>2009-10-13T05:32:26.986-07:00</updated><title type='text'>Just a thought...</title><subtitle type='html'></subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default?orderby=updated'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><link rel='next' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default?start-index=26&amp;max-results=25&amp;orderby=updated'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>279</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>25</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-2513232339285893864</id><published>2009-10-02T03:48:00.000-07:00</published><updated>2009-10-02T04:31:04.830-07:00</updated><title type='text'>Mari main kira-kira~</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Cak~!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Heh~ Giler lama tak menjengah dalam ni. Tadi nak login blogspot ni siap terlupa-lupa password. Adoi... Rasa macam baru lepas berlari 500m, nak break jap amik napas. Tercungap2 ni. Adeh..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Well, where were we? Owh... Raya dah eh? Tak sempat i nak ucap kat korang selamat berpuasa ye. Sorry. Busy tak hengat. Tapi i sempat la nak ucapkan Salam Aidilfitri! Mujur raya sebulan.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Sebelum ni ada masa nak hapdate sebab kerja macam ok jek. Goyang kaki lah sikit2 sambil meng-hapdate. Sekarang ni, dah masuk projek baru, hujung awal tahun depan baru habis, nak bergoyang2 sangat tu tak boleh lah. Takat nak stop kejap then tarik napas tu boleh la kot. Like i said, rasa macam baru lepas berlari 500m. Ada lagi 4500m to go. Kena lari pulak tuh. Bukan berjalan. Fuh..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt; I have no idea on the politics. I have no idea whats going on outside. Even pasal gempa bumi kat Indonesia ada effect kat twin tower ni pun tak perasan. Orang lain siap pening2 and ada dok main tengok guli bergolek2 atas meja kerja pun, i'm still stuck on my machine running my job. Meja senget, kerusi senget, lantai bergoyang, langsung tak sedar. Walhal dah cukup tinggi dah level 56 ni rasanya.  Punya lah workaholik nya aku nih. Eceh. haha.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;So, amende nak cerita ni? Berita pun tak baca, buku ilmiah jauh sama sekali. Blog orang pun tak lompat2 dah. Takat berfesbuk je lah, itu pun taruk background duduk belakang windows my job. Tak sedar hape. YM pun on tapi nak jengah tak sempat2. Tahu2 je 10 orang dah buzzing ajak pergi openhouse. aduuhhh.. openhouse! Baru teringat minggu ni kena pergi openhouse. Kena list down lah nanti.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Aaaaaa.... demmit! &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Ok. sebenarnye tengah running job sambil2 hapdate nih. (yess.. i'm still in the office. workaholic kan) Job yang tengah running ni, ada yang error. Tensi nak mati. Tapi tak nak buat apa dah sebab tahu kalau run kan semula pun, still error lah kot. So, apa kata kita main kira-kira nak?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Bermulanye begini. Dalam satu projek ada 2 area. Satu area bernama Kudat, satu area bernama Marang. Setiap satu area ni perlu laksanakan job untuk jalankan proses sismik. Sismik tu apa? Orang2 geology tahu, orang physic macam aku tak tahu. So, balik bukak kamus, faham kan sendiri ye. Aku sampai ke sekarang ni tak reti nak terangkan apa itu sismik. So back to the math game.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Setiap area ni ada line. Bayangkan satu garis lurus. Panjang dia boleh menjangkau antara 10km up to 200km. Tapi mostly dalam 150km lah. Itu jarak untuk satu line. Jadi untuk area Marang, kita ada 104 line. Bagi satu line Marang pula, kita ada 2 sumber untuk 6 cable. Jadiknye untuk satu line kita ada 12 dataset. Jadi 12 dataset ini kita darab lah dgn 104 line. Dapat berapa? Dapat 1248 dataset. Dataset ni perlu kita proses banyak langkah untuk mendapatkan hasil akhir. Hasil akhir itu lah perlu kita bagi pada klien. Tapi proses itu ada dalam 11-12 langkah. katakan lah kita amik 12. Jadiknye 1248 darab dgn 12 langkah, jadiknye ada 14976 dataset. Setiap dataset ni bergantung antara satu sama lain kalau nak run dengan successful. Kalau yang depan tak siap, yang belakang akn jadi error. Kalau yang depan error, yang belakang haram tak nak jalan. Dan macam2 hal lagi lah. Kena pasti kan semua job dalam satu proses siap baru boleh jalan yang lain. Nilai 14976 hanya lah minimum sajor sebab dalam satu langkah tu ada sub-sub-sub langkah lagi. Jadi darab darab lah lagi. Ribu riban la tu. Oh ye, satu dataset punye disk space guna antara 5MGb up to 300MGb.  Jadi, darab lah dgn puluh ribu riban tadi. Diskspace yang kami reserve dah nak jejak 8Terabyte tapi haram tak cukup. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Oh ye, itu baru Kudat. So kira sendiri lah untuk area Marang yang ada 202 line with 2 sumber and 4 cable. Main lah darab2. Nak lagi pening, tok sah lah guna kalkalator. Conventionaly, kira sendirik.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Heh~ saje nak bagi korang sama2 join pening. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Maaf Zahir Batin ye!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-2513232339285893864?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/2513232339285893864/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=2513232339285893864&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/2513232339285893864'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/2513232339285893864'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/10/mari-main-kira-kira.html' title='Mari main kira-kira~'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-9038824922967163814</id><published>2009-09-03T17:14:00.000-07:00</published><updated>2009-09-03T17:28:41.286-07:00</updated><title type='text'>Pendekatan cassanova tapi hati suci~*</title><content type='html'>&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;em&gt;The poet menyentuh hati sesiapa sahaja bernama perempuan, samada yang sudah mahupun yang belum berkahwin. This poet is given by my friend who is getting married this October. What matter most here is how to reach into a woman's heart...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Bicara ini buat lelaki bernama suami untuk kita kongsi bersama di kamar hati…&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Yang sentiasa mengharapkan keindahan abadi, keindahan yang bermula dari sebuah rumahtangga&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Untuk kita nikmati bersama dengan si dia…isteri kita.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Mungkin kata-kata ini akan lebih terasa.. kalau kita luahkan secara bersahaja&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;namun ada baiknya di ketika-ketika tertentu&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;sentuhan makna dilembutkan, bahasa diperindahkan agar tidak terguris si dia.. isteri kita yang tercinta.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Ah, perempuan… kata pujangga mereka seperti angin, lembutnya melenakan, ributnya menggusarkan&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Adakalanya mereka seperti ibu…menyaji kasih, menghidang sayang&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Adakalanya mereka seperti anak… ingin dibelai, minta dimanjakanSekali-sekala mereka seperti nenek…berleter seadanya, merungut semahunya.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Pertama keikhlasan. Kedua kebijaksanaan.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Hulurkan simpati, taburkan empati&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Kata yang dari hati akan turun ke hati&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Ucapkanlah :”Deritamu, di hatiku”&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Bila dia merajuk.. pandai-pandailah memujuk&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Buka telinga, tajamkan deria&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Dengar, amati suaranya&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Teliti dengan hati terseni … &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Rasional atau emosi?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Kalau ternyata daripada emosi, belailah emosi itu&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Jangan dihadapi secara rasional&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Mereka tak akan terdaya mengunyah hujah&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Berilah seribu sebab, lengkap dengan perangkaan statistik atau dokumen saintifik&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Namun.. mereka tetap melulu kerana fikiran sudah berjerebu&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Sebaliknya perhaluskanlah kata, perindahkan bahasa…&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;jinakkan perasaan, hadiahkan senyuman&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Dan kalau itu masih gagal, gunakan sentuhan&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Semarakkan belaian. Masih gagal juga?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tunggu sahaja rajuknya reda&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Emosi isteri bagai riak-riak air di dalam cawan&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Jangan digoncang… buat selamba&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Lambat laun gelombang akan tenang&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Air di cawan kan kita minum jua&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Rajuk Semasam Mangga&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tapi awas kalau ternyata merajuknya berfakta&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Masamnya berdata, malah ilmiah pula&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;ini rajuk taraf tinggi, yang perlu ditangani berhati-hati.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Kalau ternyata benar, apa salahnya kita terima&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Diam dan koreksi diri&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Mengaku dan kemudian berjanji tidak akan mengulanginya lagi&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tidak kalah, dengan mengalah&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Katakan, “Sayang… abang alpa” &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Bisikkan, “Darling, I lupa…”&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Kemudian hulurkan tangan, pintalah kemaafan&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Pendekatan cassanova, tapi hati suci&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Kedang-kadang dengan sedikit memberi, kita akan banyak menerima&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Merajuk isteri seperti mangga muda&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Perisanya masam tetapi… kalau kena cicahnya, enaknya akan terasa&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Ingat, api yang panas..padam oleh salju yang dingin...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;oleh: Ustaz Pahrol Md. Juoi dr bukunya yang bertajuk Duhai Yang TerSayang&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;em&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;PS : It doesn't mean i'm getting married yaa... &lt;/span&gt;&lt;/em&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-9038824922967163814?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/9038824922967163814/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=9038824922967163814&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/9038824922967163814'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/9038824922967163814'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/09/pendekatan-cassanova-tapi-hati-suci.html' title='Pendekatan cassanova tapi hati suci~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-8120114053381288647</id><published>2009-08-17T22:04:00.000-07:00</published><updated>2009-08-17T22:10:30.249-07:00</updated><title type='text'>Treat yourself good~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;It’s lunch hour yet I’m still in the office ngadap computer waiting for my job to finish running. Bunyi macam pathetic but guess what? I dah selamat makan kat pantry tadi. Nasi lemak sebungkus bersama roti sambal daging that I bawak dari rumah. Sedap! Petang karang boleh pergi gym.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Biasa nye at this hour, I dah selamat tidur kat surau tapi tak baik tidur lepas makan kan. So lepak depan computer sambil menikmati Milo Mocha that I bancuh dari mesin buat kopi kat pantry tadi. Since my office is on the 56th floor, if makan situ akan feeling macam makan kat Menara KL sebab boleh nampak the whole view of KL. Maybe higher sebab dari my office nih, Menara KL tuh nampak kontot jek. Heh~&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Bermukadimah diary harian dulu. Hehe. Well, here’s the story i like to share....&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;I came to realize that I like to travel with LRT. Banyak jenis orang boleh jumpa. Bermacam ragam. Semalam I balik pukul 6.30 ptg,which is the peak to the peak hours sebab peak hour is 6.00ptg-7.00ptg. So kalau dah balik 6.30 ptg tu, tak ke peak hour bertindih atas peak hour? Haha.So macam biasa I sumbat MP3 baru beli sambil beratur belakang orang ramai. Orang lalu lalang sambil terpijak kaki I, dah biasa. Siap ada minah cina potong my line, kuat aje tekak aku berdehem kasi signal. Nasib baik minah tu paham so dia kata sorry and ke belakang. Good tipikal Malaysian. I beratur tunggu tren datang sambil telinga bingit layan lagu. Then the train came in.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Terbukak je pintu LRT, orang berpusu keluar. And typically, kasi lah orang keluar dulu baru masuk. Tapi confirm lah ada orang tak sabar and potong line lalu terjah masuk bersama orang yang berpusu keluar. Muka selamba berdiri depan pintu. People that are lining behind me AND ME dah tak ada ruang nak celah masuk. And being the laser me, aku tenung muka orang bersalah depan pintu tu sambil geleng kepala and mengecikkan mata. Plus ada senyum sinis. Diakhiri dengan jelingan tajam dengan gelengan kepala di penghujung. Seriously, memang tak paham orang2 macam ni. Last2 terpaksa fikir baik by assuming makcik tu nak kejar jemput anak dia balik dari sekolah. Pakcik tu lupa bagi makan kucing dia yang tengah mengamuk koyakkan sofa rumah dia. Kakak tu dah terlambat nak pergi dating and brader tu gelabah nak kejar bini yang dah nak beranak kat rumah. Hah.. lantak korang lah.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;The next train came in. Masuk je tren, I manage to squeeze myself through. Giler nak balik ni pun berhimpit macam pagi2 nak pergi kerja.  But it was totally my fault for choosing the ‘right’ time to return home. Biasanya I balik after 7.00pm or before 5.50pm. So when I got into the train, I dihimpit oleh kakak2 dan makcik2 yang berbeg besar. Well, I’m happy to be surrounded by them cause I don’t have to reach for any pole or hold on to anything because I was fully cushioned by their bags. Terlupa pulak nak cakap terima kasih kat diorg semalam. Sampai station Ampang Park, few of them turun and masuk lah beberapa jejaka tak berapa hensem plus one fine young sexy lady. A Chinese girl. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;After that station, I got some space for myself to breath. Whheeww~ What a relief! Ada beg keliling I tadi, tak bernafas je rasa. After some movement to adjust myself with the new space, I noticed those guys that just hop in was staring at me. Up &amp;amp; down. But I can tell, it’s just a look.  Nothing flirty or anything, it’s just a plain look. Then his eyes went to look beside me. Oh! That sexy Chinese girl was beside me. Then I rasa tak selesa sebab another 2-3 orang guys was staring directly to our way too. I mean, of course the attention was on her. I jeling dia and notice how short her skirt was with a sleeveless top. Nipis je kain dia. Gamaknye dia perasan all those eyes was onto her, dia pusing badan pandang tempat lain. I was like, aik? Tak suka ke? I pusing balik and saw her unpleasant expression on her face and yup, dia tak suka. Her eyes was popping out and yelling at me as if they are trying to say “apekehal jantan2 tu pandang2 aku? Geli ok? Back off!” I tak mampu nak buat apa and just angkat kening as if my kening was trying to say “Not my problem”&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;As the next station approached, I saw the Chinese girl turun. Ingatkan dia nak bagi ruang orang belakang keluar but obviously, dia tak masuk balik. Dia berdiri je depan pintu tu as if she was waiting for a train to come. When the door close, she remained there. Ok. I got that. Obviously, dia tak suka dengan jelingan2 syaitan tu. Gila. Kalau kau dah tak suka orang stare kau macam tu, why the heck are you wearing like that? Nak je I hulurkan my tudung tadi tolong tutupkan bahagian tubuh dia yang tak cukup kain tu. Tapi nanti kang, tak pasal2 pulak ada agency datang offer me to join iklan shampoo pulak kan. Harhar. Ngarut!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Well, my point is, if you don’t like people treating you the way you don’t like, then why give them space to do so? Tak suka jantan pandang kau macam nak makan, nape hulurkan ‘makanan’? This is not about muslim ke racist ke hape, but this is about how you treat yourself. You can see the way you treat yourself by looking the way other people treat you. Sexy will cause seksa. But if you enjoy it that way,go ahead. Not my problem *angkat kening* &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;I wonder berapa banyak train that Chinese lady stop until she gets to her pitstop.&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-8120114053381288647?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/8120114053381288647/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=8120114053381288647&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/8120114053381288647'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/8120114053381288647'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/08/treat-yourself-good.html' title='Treat yourself good~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-780517661789921798</id><published>2009-08-14T03:55:00.001-07:00</published><updated>2009-08-14T04:16:44.425-07:00</updated><title type='text'>Hello economy crisis, are you there?</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Gosh... my work is burdening up right now.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;I wonder if our country is really in economy crisis? Cause my company just got another 4 projects to handle. Cause we cant damn handle another 4 projects in hand when another 2 project is still in labour!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Well, kalau gaji tak naik  gak tahun depan, siap ramai2 mogok nih. Dah seminggu aku tak pegi gym gara2 stay back siapkan job. 1 project takes about 6 months. Then project demi project bertindih-tindan masa. Oh lupa pulak. Did i mention that in the project that i handle now ada 2 survey area kena proses? patutnye satu project satu area. So it's like 2 in 1. Nama satu project tapi proses data in 2 different area. Then tak cukup dengan project baru nak start ni, masuk lagi another project. Tak cukup tangan nak deliver on time. So again, hello economy crisis, are you there??? &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Haha. Takde apa pun. Biasa lah tu kerja kan. It's just the matter of fact that AKU TAK BOLEH CUTI RAYA LAMA2 coz it's the peak duration of the project. Satu project ni aku buat berdua je. Kalau aku cuti lama2, approve ke nanti? Dah lah boss bukan jenis sambut Aidilfitri. Adeh... My dear charming tall-dark-hair-green-blue-eyes boss, please approve my leave application!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tu je lah nak cakap.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tapi nasib baik kerja ni best.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-780517661789921798?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/780517661789921798/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=780517661789921798&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/780517661789921798'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/780517661789921798'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/08/hello-economy-crisis-are-you-there.html' title='Hello economy crisis, are you there?'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-3884167693822695769</id><published>2009-08-04T19:18:00.000-07:00</published><updated>2009-08-04T21:15:58.014-07:00</updated><title type='text'>Investment akhirat~*</title><content type='html'>&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tadi aku check ASB. Tiap2 bulan masuk tapi pelik, tak kaya2 jugak. Bila check balik, owh patut lar. Keluar sama banyak dengan masuk. Macam mana nak kaya? Aiseh….&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Check balik harta dunia yang aku ada. Tak banyak. Takat ada WSB aku je lar. Yang lain tu semua hutang. Credit card, PTPTN. Nak beli rumah pun tak mampu lagi. Tunggu my hubby je lah belikan. Dulang hantaran tak payah banyak2. Satu dulang je cukup. Taruk kunci rumah atas satu dulang tu. Tak yah beli handbag perfume kasut mahal2 buat hantaran. Jimat duit ape. =p&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Then melihatkan harta dunia aku yang tak seberapa ni, terfikir what happen when all these things are gone? Will I go mad? Will I survive? Teringat satu email that I read about a guy yang kerja manager gaji RM10k nak mintak tukar kerja tempat lain sebab nak demand RM14k. Gaji dia yang ada tu tak cukup. Bini ada sorang and anak 4 orang je. Uish.. RM10k  tak cukup? Then dia cerita life style orang2 kaya ni. Patut lah tak cukup. Periuk nasi besar, kerak nasi pun mesti lah besar (ada guna pepatah yang lebih kurang mcm ni tapi aku tak ingat macam mana nak pakai)  then dia cerita pulak orang yang gaji bawah RM3k tapi mampu hidup mewah pakai Toyota avanza dengan anak 8 orang. Semua hantar ke sekolah agama private. Segalanye dilihat cukup. Then makes me think, apa yang membezakan orang yang gaji RM10k and RM3k ni?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;It’s about berkat la dowh. Kalau dapat harta tapi tak berkat, tu pasal semua menda rasa macam tak cukup. Nak beli itu ini tapi duit tak cukup. Guna credit card tapi hujung bulan bayar cukup2 minimum payment. Then bulan depan berjoli lagi dengan credit card and bayar minimum payment lagi. Ngeri seyh. Walaupun aku ada sebijik credit card and dalam proses nak apply lagi sebijik, aku tetap ngeri nak guna credit card tak bertempat. Reason aku guna credit card is aku tak nak bawak cash banyak2 plus in case aku nak beli barang KEPERLUAN yang mahal sket, terpaksa lah guna khidmat credit card. Ni apply yang second credit card sebab nak yang Islamic punyer. Credit card CIMB aku guna buat isi minyak semata and peruntukan duit minyak dah memang ada tiap2 bulan kan. Lain dari tu, aku tahan nafsu shopping.(konon)&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Then aku tak faham dengan orang yang tak boleh peruntukan hasil titik peluh untuk mak bapak. Kalau dah tak boleh sangat nak kasi kat makcik pakcik atuk nenek, paling2 pun hulur lah seploh dua untuk parents. Eh jangan tak tahu. Ada je orang macam ni. Pernah sekali aku ikut member aku balik rumah. Masa nak balik tu, aku hulurkan lah few duit kertas merah kat mak dia sebab memang orang yang tak berkemampuan lah. Mak dia mati2 tak nak amik tapi aku masukkan jugak dalam kocek baju dia. Lepas salam2 peluk2, aku terus blah sebab tak nak duit tu dia pulangkan balik kat aku. Masa dalam kereta, member aku tegur cakap kenapa aku hulur duit kat mak dia sebab dia sendiri pun tak pernah hulur kat mak dia. Aku ternganga. Tak pernah hulur? (Siap aku tanya dia berkali2) Tertepuk dahi aku. Apa jenis anak ni? Bukannye dia tak kerja, gaji boleh tahan tapi tak pernah hulur kat mak dia? Then baru lah aku faham kenapa mak dia sampai menitik airmata tak nak amik duit tu. Hanya lah sebab dia tak nak kasi malu anak dia. Huh! Kalau aku tahu awal2 tadi, maunya aku hulur duit kertas hijau pekat kat mak dia depan2 member aku ni. Kasi laser sket. Then baru lah aku faham kenapa duit member aku ni asyik tak cukup je selama ni. Mengadu2 kat aku pulak tu. Bujet aku nak hulur kasi pinjam lah tu. Mujurlah hati aku berat nak kasi so tak pernah kasi. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Memandangkan dia member baik aku and aku bermulut laser, aku pun tegur lah. Mungkin duit dia tak cukup sebab tak pernah kasi duit kat mak sendiri kot. Boleh lak tu dia jawab, kalau kasi kat mak dia, lagi lah tak cukup untuk dia. Astaga! mengucap panjang aku. Aku tanya dia faham ke maksud berkat tu apa. Terpaksa lah aku berceramah agama kat dia kejap. Dia angguk2 je tapi tak tahu lah dia buat ke tak. Janji tanggungjawab aku sebagai kawan dah lepas.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tapi tu lar. Betul lah cakap Tuhan. Dia takkan tanya berapa banyak harta dunia kita ada tapi dia akan tanya sejauh mana harta yang kita ada ni memberi manfaat dan menyenangkan orang lain. Apa yang kita buat dengan harta yang kita ada. Kita invest harta dunia untuk mendapat saham akhirat. Berkat pun dapat, so kita takkan rasa harta dunia kita tak cukup. Hasil titik peluh kita ni dikongsi dengan orang lain. Ada nikmatnye kat situ. Lebih2 lagi berbelanja kat orang2 yang tak berkemampuan, sahamnya lagi besar. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tapi kan.. shopping tetap shopping. Hehe. Berpada2 ikut kemampuan kita lar kan… =p&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/p&gt;&lt;p align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:Verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/p&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-3884167693822695769?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/3884167693822695769/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=3884167693822695769&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/3884167693822695769'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/3884167693822695769'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/08/investment-akhirat.html' title='Investment akhirat~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-4454351170521040549</id><published>2009-08-04T00:51:00.000-07:00</published><updated>2009-08-04T01:20:09.788-07:00</updated><title type='text'>Blank~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Fuh bosan giler. Yup, my project baru dah start. Tak buat apa lagi, they just ask me to do the line listing. 10 minit dah siap. Then senyap je takde suruh buat apa2 lagi coz masing2 busy dengan projek lama. I’m also involve dengan projek lama. Cuma involve pada bahagian production &amp;amp; QC je lah. Lain tu takde buat apa. Sementara tunggu ada lagi 5 line nak finish running, there’s nothing much I can do except tunggu &amp;amp; tidur. Just go back from surau. Boleh agak lah aku baru lepas buat apa kan. Wirid panjang beb. Hehe.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Blank. Tak tahu nak tulis apa. Nak taruk gambar tapi aku paling malas nak bukak photobucket then paste gambar satu2. Eh tak2. Aku lebih malas nak resize gambar satu2. Then lebih malas nak pilih mana satu gambar cantik menarik da bomb nak masuk dalam blog ni. Mood takde. Tapi kalau datang mood, 100 keping pun aku boleh taruk. Pastu melembabkan PC korang lah nak tunggu gambar dari blog ni meng-hapload. So apa kata korang tunggu lah mood aku datang okeh? Rasanye tak lama je lagi ni.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Oh ye, alang2 tu aku nak promo. I jual kerongsang. Lawa2. Batu berkilat dari China grade B+1. Murah banget. Design pun baru and latest. Patutnye aku tangkap and taruk gambar kat sini tapi macam biasa, mood nak upload gambar tak kunjung tiba. So aku promote hangat2 tahi ayam je dulu. Kang datang stok baru cun canggih gempak punya, baru aku promo habis2. Semua2 yang dah alang2 berkunjung ke blog ni, mesti beli okeh!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Alamak. Blank lagi. Tak tahu nak tulis apa. Boss lalu kat belakang tapi dia tak syak langsung aku tengah update blog. Haa.. macam mana aku buat? Tunggu lah bila korang kerja dekat ofis yang tak kasi buat itu ini, otomatik korang akan jadi terror bab cover mengcover ni. Hehe. Oppss.. kepada ofismateku, sonyap2 je lar ye. Korang pun bukak fesbuk jugak kan? Sama lah kita. Heee.. =D&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Owh masa untuk minum petang. Nikmatnya Milo ni. Aku dah diiktiraf oleh kak Su (our tea lady) bahawasanya aku adalah hantu Milo. Hehe. Bukannya aku tak pernah minum Milo sebelum2 ni tapi entah la, milo kat ofis ni sedap. Pakai mesin buat milo tu. Pastu aku tambah lagi milo. Kasi mcm ada ketul2 coklat dalam minuman tu. Uish. Sedap. Tu sebab diorg cakap aku makan Milo, bukan minum. Then ada masa-masa Milo kehabisan stok kat pantry tu, aku hilang arah. Tak keruan. Mandi tak basah makan tak kenyang sebab Milo takde. Haha. Milo tu menggemukkan tak? Petang ni jugak aku pergi gym.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Ok lah. Aku blank lagi. Tak tahu nak merepek apa dah. Tapi semengarut2 aku, kerajaan tu lagi mengarut. Merepek tak habis2….&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-4454351170521040549?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/4454351170521040549/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=4454351170521040549&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/4454351170521040549'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/4454351170521040549'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/08/blank.html' title='Blank~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-7325332169699750615</id><published>2009-07-30T00:50:00.000-07:00</published><updated>2009-07-30T00:53:45.351-07:00</updated><title type='text'>Bila boring, kita menulis~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Esok jumaat. Yeay. Hujung minggu kembali berkunjung tiba. This week baru rasa lega sikit sebab tak buat apa. Free. Nak cuci kereta macam biasa and tengok wayang dengan kazen. Then penuhi hari-hari minggu dengan tidur dan tengok tv. Macam biasa. Bahagia.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;So next week dengan rasminya aku akan masuk project baru. My company just got this tender from a Swedish company and we never deal with them. Kiranya new client for the company lah. Rundum-rundum economy negara pun, project yang masuk boleh tahan kencang.Project area melibatkan kawasan Sabah &amp;amp; peninsular Malaysia. Area nama Kudat &amp;amp; Siagat. Kudat aku tahu kat Sabah tapi Siagat kat mana eh? Katanya kat peninsular Malaysia. Orang Swedish tahu Siagat kat mana, aku yang duduk Malaysia bertahun ni pun tak tahu. Harhar.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Hmmm… Banyak baca berita. Nak ulas satu2 tapi malas. Sakit hati baca berita media2 berkiblatkan UMNO ni. Membodek tak habis2. Memutar belit tak habis2. Menggula2 kan rakyat tak habis2. Paling sakit hati, minyak nak naik balik bulan depan or depan or depan depan lagi. Teringat masa aku kat US dulu, diorg pakai minyak cikai je. Takde lah gah berkualiti macam minyak kat Malaysia. Elok je aku tengok kereta depa. Kereta besar2 lagi tu. Negara kita je yang mengada nak guna minyak lebih berkualiti lah apa lah. Walhal kereta takde apa pun. Its like bagi orang makan ikan Siakap masak masam manis and ikan sardine masak dengan belimbing besi. Memang lah ikan siakap lagi sedap tapi bukan makna kita tak boleh hidup dengan ikan sardine. Sardine sedap jugak apa. Orang boleh hidup jugak. Dan bukan semua orang suka ikan siakap (tak termasuk aku). Tapi kerajaan mengada jugak nak bagi semua2 orang makan ikan siakap, habis orang yang tak mampu beli tu? Pergi kerja naik basikal lah jawabnya. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Pastu yang aku geli hati jugak is 11 hadiah yang kerajaan nak kasi. Amenda ntah aku dah lupa sebab rasanye aku boleh nikmati dalam 2-3 je dari 11 hadiah tu. Pastu boleh pulak main-main diskaun utk pengguna tol. Ape ke hal? Potong lah terus. Bukan semua orang boleh guna diskaun tu. Kena ada syarat amenda ntah baru boleh nikmati pemotongan tol tuh. Haha. None of my concern anymore sebab aku dah pindah duduk KL dengan makcik aku yang rumahnye sekangkang kera je dari KLCC. Hari2 hujung minggu je lah aku balik Bangi tu. So duit minyak pun limaploh je untuk 2 minggu. Kalau naik sikit pun, maybe naik namploh je lah. Haha. Duit minyak keta naik sploh hengget pun nak bising! Cheh.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tak tahu nak tengok cerita Transformers ke Harry Porter minggu ni. Both reviews I got from my friends are not so inspiring. Siap ada yang kata kalau nak eksyen-eksyen je, tengok lah Transformers tapi kalau nak yang not-so-eksyen, tengok lah Harry Porter.  Member aku cakap, jangan menyesal kalau tertidur tengok Harry Porter.  Waktu tayangan pun aku tengok almost 3 hours or maybe 2 jam lebih. Ye ke harry Porter that boring? And ye ke Transformer begitu ntah-apa2-eksyen-je-lebih? Ni dah buat aku konpius nak tengok yang mana. Tiba-tiba ada feeling nak nyanyi lagu P.Ramlee “Yang mana satu, idaman kalbu” Haha. Susah2 sangat, aku layan cerita P.Ramlee je lah nanti.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Petang ni patutnye nak pergi gym tapi gila malas. Member ajak pergi dance then tiba-tiba tak jadi pulak. Kepala dah tune nak join dia tapi bila dah tiba2 tak jadi pergi ni, kepala aku mula lah merewang nak pergi shopping. Tapi nak shopping beli apa eh? Harhar. Gila ah kalau korang percaya aku boleh tertanya macam tu. Sejak bila aku tak reti shopping nak beli apa? Sah2 aku nak beli oil burner and aromatherapy  relaxing oil, nak kasi wangi and relaxkan satu pejabat. Then nak beli donut big apple. Nak makan satu bijik je sebab tak nak sia-siakan kalori yang aku dah bakar this week. Pastu nak usha slack hitam kat Ti:Zed (boleh teka aku nak gi mana?) Then nak beli cereal taruk kat opis so that aku tak terliur lagi tengok nasi lemak pagi2 atas meja pantry opis tu. Kalau tengok cereal, terpikir lah nak breakfast dengan sihat kan. Heh~ And the shopping list goes on.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Owh.. bila lah waktu pejabat nak habis ni… *menguap*&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-7325332169699750615?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/7325332169699750615/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=7325332169699750615&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/7325332169699750615'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/7325332169699750615'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/07/bila-boring-kita-menulis.html' title='Bila boring, kita menulis~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-5810311316400245446</id><published>2009-07-28T01:29:00.000-07:00</published><updated>2009-07-28T01:31:39.078-07:00</updated><title type='text'>Hari kerja~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Boring ah. Kerja banyak. Tapi boring nak buat. So update blog jap. (Feeling boss pergi meeting. Muahaha)&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;My batuk dah ok. Hidup dah kembali normal. Tiap2 pagi hadap orang2 dalam tren yang macam ikan sardine tapi sekarang dah macam tak kesah. Oh ye, did I told you guys that I witnessed some sexual harrassmant right in front of my eyes? Sure korang nak tahu tapi aku malas nak cerita detail. Haha. Tak guna berceritera pasal jantan tak senonoh ni. Yang pasti lepas ni, aku tak nak lagi dah buat anggapan yang menda2 ni berlaku pada pasangan suami isteri dalam tren LRT. Kot ye pun laki bini kan, takkan nak buat aksi dalam tren kan? Asal aku nampak je, tiada ragu2 lagi dah nak tegur. Aku terjah je bagi salam kat akak tu and tanya if she is ok or not. (dan rupanye kakak tu tak kenal pun jantan tuh. Keluar je tren dia menangis2 cerita apa jadi. Menyesal aku tak tolong. Ingatkan diorg laki bini.) Dan aku tak kan ambik pusing dah mana2 muka laki yang sedang nikmat tuh. Hish. Geli. Tak senonoh betol. Dah. Korang jangan tanya lebih-lebih.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Huaarrghh.. *menguap* mengantuknya… Ni gara2 McD breakfast lah pagi tadi. Setelah sebulan lebih tak makan McD, bila sesekali badan mintak McD, kesian pulak kalau tak kasi. Siap mimpi2 lagi malam tadi. Kiranye strong signal from my mouth, body and soul that I want McD! Mengidam. Muahaha. Hati senang. Perut kenyang. Tengahari ni nak pergi tidur. Tidur sunat. Mata kepala pun relaks. Petang karang takde lah ternguap2 nak buat kerja. Pastu minum petang, then balik! Hari2 kerja macam ni. Owh terasa indahnya hidup. Eh lupa pulak. Hari ni kena pergi gym.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;OK. Dah lunch hour. Chow!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-5810311316400245446?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/5810311316400245446/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=5810311316400245446&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5810311316400245446'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5810311316400245446'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/07/hari-kerja.html' title='Hari kerja~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-6381458217428997526</id><published>2009-07-15T18:58:00.000-07:00</published><updated>2009-07-15T19:02:56.051-07:00</updated><title type='text'>LRT~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Salah satu my rutin setiap hari adalah naik LRT ke ofis. Dari Jelatek ke KLCC. Kalau dah hadap LRT setiap hari nih, means aku mengadap gelagat manusia pelbagai ragam lah setiap hari. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Waktu puncak LRT jadi macam sardine dalam tin adalah antara jam 7.40pagi ke 8.10 pagi. Aku anggap ni waktu puncak sebab ini lah waktu aku datang ke stesen  LRT. So waktu lain aku tak tahu. Hehe. Tapi yang pasti kalau nak naik LRT waktu tak ramai orang adalah antara waktu 7.45pagi hingga ke 8.55pagi. time ni tren dari Gombak akan dikosongkan and it will go straight to Setiawangsa station. Oh memang sedap lah orang2 yang datang dalam pukul 7.40pagi dari stesen Setiawangsa tu. Tren kosong! Aku pun sedap jugak kalau ada kat Jelatek sebelum 7.45 pagi. Tak yah nak berhimpit bawah ketiak orang.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Biasanya tren kalau sampai KLCC memang berhenti lama sikit. Sebab orang ramai turun and naik dari KLCC ni. Tapi tadi pagi ada jantan mana entah datang dari belakang aku dok tolak2 tak sabar nak turun, takut pintu tren tertutup awal2. Sedap je dia himpit aku dari belakang. Orang depan aku pun nak keluar jugak. Aku pun nak turun KLCC jugak. Apalagi. Dapat free sound from me. “Abang, saya pun nak turun KLCC jugak, boleh sabar tak?” walaupun aku cakap lembut tapi sebab my husky voice dek kerana batuk yang tak baik2 lagi, I make it sound like sharp and deep. Tak pasal2 jadi tayangan free bila orang keliling pandang cari suara pengacara hantu mana yang bercakap tuh. Haha. Malu memang malu tapi aku lebih pada rasa bengang dengan mamat yang tak sabar nih. Aku rasa dia lah yang lebih malu sebab aku sound menda betol. Makcik sebelah tu pun siap jeling ‘padan-muka’ kat mamat tu sebab makcik tu pun jadi mangsa tolakan laki tu. Have no idea apa reaksi mamat tu sebab I didn’t look at his face after  that. Takut2 kang dia pukau ke apa kala bertenteng mata ni. Bahaya. Tapi aku rasa dia dengar lah cakap aku sebab lepas tu aku tak rasa kena tolak2 lagi dah. Huhu.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Well, itu satu kesah. Sebelum aku kenal pasti wujud tren kosong dari setiawangsa jam 7.40 tu, macam2 style waktu aku datang nak elak masuk tren tin sardine ni. Aku tak kesah kena himpit tapi kesah kalau berhimpit dengan laki. Hendak2 jenis yang tinggi angkat tangan tu. Uish. Geli. Sampai satu tahap, aku sanggup naik tren dari opposite direction and patah balik ke Gombak and baru tuju balik ke arah KLCC. Jauh la sikit tapi at least aku dapat tempat duduk and boleh lelap mata seminit dua. Jelatek ke KLCC just 15 minit je tapi kalau Jelatek patah balik ke Gombak then ke KLCC balik, takes about 35 minit. Reason yang membuatkan aku sanggup ikut jalan jauh ni is when I encounter pengalaman yang tak dapat dilupakan. (ayat  karangan UPSR pulak. Haha)Bila aku terpaksa berhimpit dengan seorang makcik yang berbau sungguh ‘harum’. Pagi plak tu. Macam mana lah boleh jadi se’wangi’ tu. Toksah cerita lah macam mana aku berhimpit dengan dia. Rasanya sepanjang tu, aku tarik nafas tak sampai 5 kali kot. Nasib baik makcik tu setakat dua station je. Fuh. Ngeri pengalaman tu. Then that’s it lah. Esoknya terus aku ikut jalan jauh. Jelatek-Gombak-KLCC. Dapat tempat duduk plus tak yah duduk bawah ketiak orang or tahan2 nafas lagi. Lega.Tapi sekarang, aku dah mahir kejar tren kosong dari Setiawangsa ni. Memang kena ada sharp before 7.45pagi. Tak boleh 7.47 or 7.51pagi. Kalau terlebih, sah aku naik yang opposite direction. Ikut jalan jauh. Tapi biasanye sempat lah. Naik tren non-tin-sardine ni pun satu hal jugak. Orang suka nak penuh kawasan depan pintu. Kawasan yang dalam2 tak nak penuhkan. Kesian orang lain yang tak dapat masuk sebab area pintu dah penuh. So biasanya when I enter, akan terus pergi ke tengah. Luas dan lapang dan menghirup udara segar pagi hari. No himpit2. No busuk2. Jangan ingat pagi takde busuk walaupun orang sembur perfume pagi2. Ada je jenis yang tak mandi pagi. But thanks to my hidung tersumbat, boleh anggap semua menda wangi je pagi2. Haha.&lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tapi satu menda lah nak puji orang Malaysia ni, sikap budi bahasa yang tinggi. Tak kira bangsa apa, yang muda confirm akan ada yang bangun kasi orang tua/orang cacat/pregnant woman duduk. Tak pernah lagi la jumpa orang muda buat tak tahu je. Tang ni aku kagum. Kalau ternampak, membuak lah my semangat muhibah. Bangga seh. Teringat masa kat Texas dulu, how they express the kagum-ness of 3 jenis bangsa duduk dalam satu negara. Takde gaduh2. Takde diskriminasi. Ok lah, tipu lah kalau takde langsung kan tapi at least, kita mampu wujud kan toleransi antara kaum. Kat sana, nak campur black and white pun dah payah, ni kan pulak kita yang bercampur 3 jenis bangsa sekaligus. Tu belum lagi kalau bukak cerita pasal bangsa Kadazan, Iban dan segala kaum yang ada kat Sabah Sarawak tuh. Ternganga lah mat-mat salleh tu. Never occur in my mind about it tapi bila pergi tempat orang, baru lah kita terasa bertuahnye lah negara kita ni. Baru lah ada feel hujan emas negeri orang, hujan batu negeri sendiri, lebih baik negeri sendiri. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;So, sape2 yang ada kat negeri orang tu, balik2 lar cepat. &lt;/span&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-6381458217428997526?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/6381458217428997526/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=6381458217428997526&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/6381458217428997526'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/6381458217428997526'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/07/lrt.html' title='LRT~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-8960185348241969574</id><published>2009-07-14T20:30:00.000-07:00</published><updated>2009-07-14T20:33:09.653-07:00</updated><title type='text'>Em-See~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Just came in for work today. I remembered my friend that doesn’t have a blog mentioned how lucky I am to have a blog. Cause I can cherished sweet &amp;amp; sour memories in this blog and the fact that maybe one day my children can open up this blog (as long as this blog is alive) they can read through what I have faced during my journey in life. Well, that’s an interesting idea. Never thought about it. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Well, last week I broke my record. It’s not like I never been sick before, it’s just that I never been to the extent that I had to take a medical leave. Fever was quite unfamiliar with me and flu was way out of question. I mean, I hardly encounter them. Alhamdulillah. I’m grateful. But last week, I had to take my medical leave and FORCE myself to see a doctor. Yeah… I HATE to see doctors. No matter how good looking they are (except when they are outside their workstation and not in their doctor’s uniform!)Sorry no offense to the doctors out there, you are doing a terrific job but I may be a troublesome patient that you may not want to see. Trust me. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Ok back to my story. The reason I forced myself to see a doctor is when I had a bad sore throat and coughing like mad. It started last week on Tuesday. Then it got worse on Wednesday. I did everything I can to stop my cough and I had no flu, fever nor any running nose. It’s just a pure dry coughing. People close to me knew well that I’m quite picky with my food intake and lots of plain water every day. Fruits &amp;amp; vegetables are a must in my menu. And the only reason I took care of what I eat is just because I wanted to avoid seeing a doctor. Any names for phobia-seeing-a-doctor disease? Haha. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;So after ‘successfully’ seeing a doctor last Thursday, I had to battle with the medicine intake. Uurgh. Hate it so much. Why can’t we just have candybar-taste of medicine? Yet, i took the medicine after meal, 3 times daily. The doctor said I have some blockage in my nose. Though I don’t have any running nose or fever. (And it explains that I’m free from H1N1 ok!) But that night, it got worse. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;The medicine didn’t help. People ask me why didn’t I take any MC. Since I’m so green in taking any medical leave, I didn’t know that I had to ask the MC from the doctor. I thought that doctors just give those MC as much as they think is appropriate for the patient’s need to heal. It got worse that night. I experience a very sharp pain in my left ear. Can’t sleep. Feels like half of my head are about to explode, starting from my left ear. I cannot bare the pain, so I had to see the doctor for the second time. The doc told me there’s an infection in my left ear. He made it sound like nothing serious. So again, I took another bunch of medication and head back home when I had my very first MC. Broke my record. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;During weekends, I had some rest. But I still went to a long-distance relative’s wedding &amp;amp; dinner. Had some pretty bad cough and it got worse on weekend. The medicine made me feel drowsy. It only offers temporarily relief. The drying cough made me have this burning chest everytime I want to force my voice out. Yeah. I lost my voice. And imagine me not talking. It was like a pain in the Ey triple Es. No fever. No flu. No running nose. No headache. Just coughing like hell with burning chest and abnormal pressure in the ears. I was like half deaf every time I had to take the lift up to level 56 to my office. It took quite a long time to get my ear’s pressure back to normal. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;So for the third time, I went back to see the doctor again. *sigh* I requested to have a thorough checkup. I had to undergo a blood test &amp;amp; X-Ray due to no improvement in health after taking several medicines since last week. And again, I got another 2 days for my medical leave. Sounds good. But the not-so-good part is I had to lend my arms for the nurse to take my blood. Gosh. It may sound nothing to you guys but it was a huge deal for me. I didn’t cry of course *uhuk* but I hated it so much. It’s not that I’m afraid of blood *uhuk* but the needles… gosh they are soooooo scary. They do mean stuffs to your skin. Hate it. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;I don’t think it’s anything serious but knowing the fact that how sensitive people are nowadays, especially with people that have this coughing disease, I had to take some precautious actions. Haven’t got the test result yet but I do pray that I’m in good shape. I remembered last time when I had some minor cough just to clear my throat, all those people in the LRT train stared at me. It was creepy having those look from strangers. So prevention is better than cure. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;But having an anti-doctor-phobia seeing a doctor 3 times in a row? Haha. Serves me right! &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-8960185348241969574?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/8960185348241969574/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=8960185348241969574&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/8960185348241969574'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/8960185348241969574'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/07/em-see.html' title='Em-See~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-4277357262673373008</id><published>2009-07-07T00:16:00.000-07:00</published><updated>2009-07-07T00:51:18.204-07:00</updated><title type='text'>Macam2~*</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;strong&gt;Semalam dah update, hari ni update lagi. Kalau tak sempat update, sampai sebulan lah bersawang blog ni. Tapi punya lah kerja tak ada, sedap jek main blog sambil boss ada kat belakang. Haha. Selamba. Bukan dia paham bahasa melayu pun. &lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Lately aku tak berapa nak amik tahu hal ehwal negara. Dah muak. Berapa kes H1N1 pun aku tak tahu berapa. Sekolah apa and berapa lama dia tutup pun tak tahu. Ke sekolah2 tu dah bukak? Then pasal maid Indonesia yang gaji nak bayar ikut bank lah pulak. Pelik pulak. Habis tu selama ni bagi by hand ke? Tak pernah pulak mak aku bayar by hand, mesti masuk ikut bank. Bukan apa, sebab rumah mak aku tak pernah bergajikan orang Indonesia. So bab2 ni kami jahil lah sikit. Hehe. Mak aku cerewet. Orang gaji mesti sembahyang tak tinggal. Tu yang utama. Last time dulu pernah gak mak sedara aku offer orang gaji dari Indon ni. Katanya pakai tudung. Haah. Memang pakai tudung but then, jeans ketat and baju pendek sendat. Muka pun jenis yang terror buat ubat santau je. Terus mak aku ngeri. Rejek on the spot.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then paper hari ni sebut pulak kes Khir Toyo beli rumah berjuta-juta. Eh? Pelik pulak. Bukan dia tengah buat rumah kat Bangi gak ke? Diorg cakap rumah kat Shah Alam tu harga puluh juta tapi Khir cakap dia buat pinjaman 3.5 juta. Siapa betul siapa salah pun aku tak tahu. Tapi elok gak berita pasal rumah Khir Toyo ni keluar sebab masa menteri Penang pindah masuk rumah banglo baru sebab rumah lama dia ada anai-anai &amp;amp; musang, kecoh satu Malaysia. Rumah banglo tu tak lah sebesar rumah Khir Toyo pun, tapi paper dok perli dia berbakul2. Kesian. Rumah Khir Toyo pulak, kena siasat. Padan!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ah.. paper boleh cerita macam2!&lt;br /&gt;(tiba-tiba pulak kerja datang.. Ok. back to work !)&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-4277357262673373008?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/4277357262673373008/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=4277357262673373008&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/4277357262673373008'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/4277357262673373008'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/07/macam2.html' title='Macam2~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-8333903546775865703</id><published>2009-07-06T00:10:00.000-07:00</published><updated>2009-07-06T00:27:24.011-07:00</updated><title type='text'>ESQ temukan kebahagiaan sejati~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Pergh. Hari ni tak larat. Letih. Lesu. Tunggu kerja tak sampai2. Kena tunggu job habis running dulu baru boleh start buat QC. Sementara tu, aku terseksa nak tunggu 5.30ptg. Nak balik!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Lama weh tak update. Alasan macam biasa lah-sibuk! Haha. Ni je masa tak sibuk then teringat blog tak update2. Nak update dah last week tapi tak jadi nak tulis. Ada je kerja nak buat. So tak jadi. Tapi kali ni, jadi! Hehe.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Nak citer ni. Last week pergi kursus leadership seminar ESQ Training. Stands for Emotional Spiritual Equo.. apa menda ntah tak reti eja word last sekali tu. Tapi training ni untuk memantapkan spiritual kita dalam kehidupan seharian. But since training ni untuk eksektif, so dia relate kan how  to boost up our spiritual energy dalam alam pekerjaan kita. But for me, its more than that. Nak cerita banyak pun, the experience is speechless. Senang citer, aku rumuskan je lah. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Training ni universal. Semua muslim or non-muslim boleh masuk. Kursus ni buat kita terbuka mata hati kita yang selama ni buta. Buta tak nampak Tuhan kat merata-rata tempat. Ni lah kali pertama aku tengok non-muslim menangis bila azan berkumandang. Menangis bila selawat nabi dilagukan. Menangis bila sama2 baca surah Al-Fatihah. Tak tipu. Apatah lagi yang muslim. Semua mengakui kebesaran ALLAH. Allah Maha Besar. Memang semua orang tahu tapi ramai yang tak feel. Tapi kursus ni takde pulak pergi suruh yang non-muslim tu masuk Islam. Sebab Islam tu kan universal. Jadi kursus ni menggunakan intipati yang ada dalam ajaran Islam untuk disesuaikan dengan konsep spiritual yang universal untuk semua.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Asma-ul Husna yang selama ni kita dok lagu-lagukan tu. Tak ramai yang sedar kuasa spiritual yang ada dalam Asma-ul Husna.  Asma-ul Husna itu adalah sifat-sifat Allah. Kursus ni lebih bersifat universal bila diorg ketengahkan kajian2 saintifik dan ekonomi dari seluruh dunia. Kajian saintis Amerika, saintis Jepun, saintis Korea semua dipaparkan.  Senang sikit untuk yang non-muslim memahami konsep spiritual ni. Dan betapa ALLAh itu Maha Besar, tanpa kita sedar (dek kerana mata hati yang buta) semua kajian mereka itu sangat related dengan sifat2 ALLAH. Especially yang berkait dengan kajian Human Resource. Lehman Brothers, Albert Einstein, Mahatma Ghandi punya cerita semua dia sebut lah. And how their stories berkait dengan Asma-ul Husna. Kalau kajian saintifik tu, memang kait kan terus dengan ayat Al-Quran. Kemudian kaitkan dengan sejarah. Bukan sejarah nabi je,tapi kait terus dengan sejarah dunia. Pun ada dikaitkan dengan Asma-ul Husna. Boleh kata 90% menitis airmata bila kisah nabi diulang cerita balik. Bukan kita tak tahu kisah2 nabi dan para sahabat ni tapi feel tu takde. Dengan terbuka nya mata hati ni, kita boleh feel. Feel marah bila teringat nabi dicerca dan dihina. Feel bangga bila nabi berani dan tabah nak tegakkan agama. Feel terharu bila sebelum meninggal, nabi menyebut “Ummati.. ummati.. Ummati..” betapa besar kasih nabi tu, kita dapat feel. Bukan nak cakap apa, tapi dengan kursus ni memang kali pertama aku menangis bila azan dilaungkan, menangis bila selawat nabi dibacakan dan menangis bila Al-Fatihah dibacakan. Segala yang baik tu datang dari ALLAH dan yang buruk datang dari mansia tu sendiri. Ramai yang pandai cakap tapi tak ramai yang dapat feel.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Kursus ni pun bukan pasal Islam tapi nilai2 universal yang ada dalam konsep Islam tu yang cuba diketengahkan. Pengasas kursus ni pun asalnya Kristian. Dia mengembara mencari erti “Siapa diriku yang sebenar”  sehinggalah dia terjumpa nilai2 tu dalam Islam. Dia kagum bila terjumpa apa yang dicari selama ni ada dalam Islam (kliche untuk para mualaf eh) tapi aku respek dia ni sebab berjaya jumpa cara untuk mencungkil konsep spiritual (iaitu yang dikaitkan dengan matahati kita) yang ada dalam ajaran agama kita. Kata orang, kalau nak berjaya, intelektual &amp;amp; emotional saja tak cukup. Perlu ada spiritual. Perlu ada mata hati yang tak buta. Sebab ini lah akar jatidiri kita. Dan paling kagum bila semua konsep tu dah ada dalam ajaran agama ALLAh. Cuma kita je yang tak nampak atau mungkin tak tahu. Melalui kursus ni jugak baru aku faham kenapa sahabat nabi boleh menangis bila Al-Quran dibaca, gerun bila nama ALLAh disebut dan kenapa solat mereka lama. Kerana spiritual values mereka yang kuat. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Kursus 3 hari ni, penuh dengan titisan airmata. Teriak meraung semua ada. Tak tipu. Dah tak ada malu dengan orang keliling. Yang ada is malu dengan Allah. Menangis mintak ampun sungguh2. Oh ya, peserta kursus ni ada 450 orang. Datuk Datin Tan Sri Puan Sri semua join. Rasa macam tak ada siapa lah yang tak menangis. Membuka matahati bermakna kita dapat spiritual feel dalam ibadah kita. Rantai-rantai belenggu selama ni yang mengikat kita terlerai. Mungkin tidak semua tapi sekurang-kurangnya mampu melonggarkan. Katanya trainer tu, letakkan lah dunia di tangan kita tapi ALLAH di hati kita. Menda kat tangan boleh hilang tapi bila hati kita di isi dengan ALLAH, maka takkan ada rasa sakit sebab ALLAh itu abadi. ALLAh takkan hilang. Dan itu lah kebahagiaan sejati… Niatkan lah segala kerja kita kerana ALLAh,  rasa bahagia tu akan terjah masuk ke dalam hati kita. Dan jangan lah menangis bila harta, anak, isteri, suami, duit, rumah, boyfriend, girlfriend, Micheal Jackson tu hilang sebab kita tahu semua2 tu memang takkan kekal. Konfirm hilang punya. Bukan milik kita pun. Even diri kita ni pun milik Tuhan dan kepada-Nya jua lah kita akan kembali.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Oh panjang nya rumusan ni. Nak cerita banyak pun, korang kena join &amp;amp; rasa sendiri. Maybe explaination aku carca marba sebab menda2 spiritual ni aku tak reti cerita tanpa gaya-gaya tangan kan. Ni tulisan je. So lain orang, lain feeling membacanya. Tapi sapa2 minat nak tahu, just kontek me.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt; &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-8333903546775865703?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/8333903546775865703/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=8333903546775865703&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/8333903546775865703'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/8333903546775865703'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/07/esq-temukan-kebahagiaan-sejati.html' title='ESQ temukan kebahagiaan sejati~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-5128037983044711903</id><published>2009-06-17T05:57:00.000-07:00</published><updated>2009-06-17T06:15:08.749-07:00</updated><title type='text'>Meeting~*</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;I love my work because&lt;br /&gt;1- Meeting tak banyak. Paling banyak pun sebulan sekali (kalau ada) and tak pernah lebih dari setengah jam. Selama kerja sini pun baru 2 kali meeting. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;br /&gt;Ha.. satu je sebab yang best setakat ni. Banyak lagi sebab lain yang best tapi buat masa ni, ini reason yang paling dominen. Dah la kerja sempoi walaupun projek besar, client dari obersea tapi sebab takde meeting meleret2, maka I love my job. Kerja environment sini memang pro. Aku suka. Paling best sekali, takde kena bambu dengan boss. Haha. My boss masa kerja tempat dolu2 tu tak best. Asal meeting je, I mesti kecut perut sebab takut kena bamboo. Meeting pulak mesti seminggu sekali. Ah malas cerita panjang, kang mengumpat pulak. &lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;br /&gt;Memang bab ni meeting aku dah jadi fobia. Macam trauma pun ada. Kecut perut jadiknye kalau sebut pasal meeting ni. Memang aku menyampah. Semua ni gara2 masa aku kerja tempat dolu-dolu yang suka bamboo oang masa meeting. Aku paling benci orang yang rasa diri dia bagus sangat sambil kondem orang lain yang bodoh. Memang lah orang tu tak berapa pandai (aku lah tu) tapi jangan lah nak kondem orang lain macam dia lah orang paling bodoh sekali kat dunia ni (again, aku lah tu). Ayat2 seperti “Awak ni, itu pun tak tahu, budak sekolah darjah satu pun tahu berapa nilai pai” (giler tipu, budak darjah satu baru nak belajar rupa bentuk bulatan). Oh ye, time dia tanya ni sebab dia nak aku bagitahu nilai pai sampai ke 7 titik perpuluhan. Giler. Albert Einstein je kot yang ingat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Dulu masa jadi cikgu, rasanye meeting berkali2 seminggu. Lagi banyak meeting guru dari meeting masa aku jadi researcher dulu. Tapi tak pernah sekali pun aku fobia dengan meeting ni. Dengar je ada meeting, relak je aku pergi. Tapi masa jadi researcher dulu (tempat kerja dolu-dolu lah ni), sebut je ada meeting, perut aku otomatik butterfly datang. Then butterfly tu naik ke hati. Then naik ke kepala. Pastu berpeluh. Then aku jadi benci. Nak kena prepare apa menda nak cakap lebih2 lagi kalau ada presentation. Pergh. Giler menyampah! Aku bukan jenis tak berani present atau jenis tak reti cakap kat depan (cikgu shifa cakap tak berhenti macam bertih jagung) tapi aku paling2 menyampah biler bos tempat lama aku dulu tu soal aku tu gaya lagak macam aku kena tahu semua benda. Memang lah tapi aku baru kerja, banyak menda lah aku kena belajar lagi kan? Then biler aku cakap tak ingat, dia boleh perli cakap tak ingat ke tak tahu? Pastu gelak2 satu bilik. Terpacak lah aku sekor2 macam orang bodoh kat depan. Aku memang benci manusia spesis ni. Kalau nak ajar tu ajar lah, tak yah lah nak buat orang lain macam orang bodoh. Tang bos tempat lama berlagak tu jangan cerita lah. Aku buat pekak je sambil senyum2 tak ikhlas nak ambik hati. Bunyi aku macam orang sensitive je tapi memang pun. Bukan semua orang boleh terima style ngajar macam tu. Bujet boleh kondem orang pastu orang tu naik semangat lah nak jadi lebih baik sebab pantang dicabar? Sorry lah… banyak lagi cara lain nak buat. Kalau nak buat kat laki tu boleh lah tapi jangan buat kat perempuan. Sensitif woo. Cara bos lama aku tu tak berkesan kat orang2 macam aku. Dan sebab style dia yang macam tu lah buat aku jadi fobia dengan istilah meeting ni. And thanks to him, aku berhenti kerja tempat lama, carik kerja baru. Doa mintak2 dapat kerja yang meeting tak meleret panjang. Alhamdulillah dapat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Opss.. termengumpat pulak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, kat tempat kerja baru ni aku tak banyak merungut. Aku rasa best jek. Ada orang lain siap buat resume baru sebab nak pindah kerja tapi aku rasa bahagia je kat sini. Semuanye gara2 meeting tak banyak, shopping mall Suria KLCC kat bawah tapak kaki plus gym &amp;amp; tempat parking company tolong bayarkan separuh. Tak ke bahagia? Just being grateful for what i already have. Jadi, bila disuruh buat kerja picking velocity banyak2 ni, aku buat je tanpa banyak songeh. Heh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alamak, dah pukul 5 lebih. Time for gym. Chow!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-5128037983044711903?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/5128037983044711903/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=5128037983044711903&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5128037983044711903'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5128037983044711903'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/06/meeting.html' title='Meeting~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-1265606273807111490</id><published>2009-06-11T03:57:00.000-07:00</published><updated>2009-06-11T04:33:37.557-07:00</updated><title type='text'>Velocity Picking~*</title><content type='html'>&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Fuhh.. bersawang sungguh blog ni. Lama tak update. Bukan apa. First week sampai mesia memang tak online langsung. Menikmati hidup tanpa internet. Second week masuk kerja termangu2 tak tahu nak buat apa. Last2 diorg bagi kerja pilih halaju(picking velocity). Sampai sekarang dok buat menda alah ni. Nak naik muntah pun ada tapi pikir aku masih lagi budak hingusan kat sini, telan je lah balik. 3 kali je run job pastu dah. Back to velocity picking. Bunyi bosan kan? Memang. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;br /&gt;Hidup ni bertambah bosan biler orang dok tegur dah makin tembam dan gemuk (ayat tak bertapis) sejak balik Houston. Malas betol nak jawab soalan ni. Duduk sana hati senang, memang lah naik. Duduk sini hati susah. Haha. Takde lah. Sana makanan they all fattening. Sana, coklat, cheese &amp;amp; icecream diorg sedap. So blame on that. Bukan salah perut aku. Bukan salah mulut aku.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Disebabkan itu, aku daftar masuk gym. Dengan harga korporat plus company willing nak bayar separuh, rugi lah kalau tak masuk. Sekarang ni dah 2 minggu la. Turun 3kg oredi babe! Haha. Penurunan sangat berangsang. Gemuk angin &amp;amp; air. Apa lagi, gym 3 kali seminggu tarak boleh miss. Jadi itu lah yang sedang ku nikmati sekarang. Gym! Jangan hangat2 tahi ayam sudah…. Kalau terhangat jugak, just pikir pasal duit melayang, sure masuk gym balik. haha.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lain dari tu… pick velocity, velocity picking, picking the velocity dan velocity picked. Hasil yang sama dengan ramuan yang berbeza. Haha. Takde lah. Sama je. Saje kasi nama sedap sikit. Kerja senang tapi sangat time consuming. Tu sebab tak hapdate sangat. Blog bersawang. Teringin nak hapdate ni biler ada satu blog that I follow regularly tu tiba2 kena mintak permisi kalau nak mask blog dia. Cheh. Kurang hasam. Macam blog menteri yang ada rahsia rasuah orang je. Dah la aku ni silent reader blog dia, dia pi bubuh2 password, macam mana nak masuk baca? Boring ah macam ni… pastu baru lah tersedar entah2 blog aku ni pun orang rasa menda yang sama. Aku tak hapdate, orang pun cakap what a very kurang hasam minah ni tak hapdate. (cheh.. macam lah ramai yang baca) So itu lah tergerak hati nak hapdate.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Teringat masa buat field assignment dulu. (Eh ni dah cerita ke belom? Kalau belom boleh baca, kalau dah, buat2 lah macam aku tak pernah cerita lagi eh) masa mula2 sampai Louisiana, aku diperkenalkan dengan coordinator yang handle tempat tu. Nama dia Havier.Yang datang utk field assignment tu ada 3 orang. Malaysia (me), Nigeria &amp;amp; China. Obviously orang Nigeria &amp;amp; China tu mudah orang nak kenal tapi dengan minah macam aku ni, diorg pelik lah aku datang dari celah mana. So masa introduce, I mentioned that I am from Malaysia. Masa Havier angguk2 tu, aku ingatkan dia faham lah tempat tu. After that datang lagi sorg member Havier yang bertugas shift lain. Nama dia Johnny. Havier perkenalkan kami. Masa dia kenalkan member aku dari Nigeria &amp;amp; China tu dah betol dah tapi sampai tang aku, elok je dia sebut aku dari Mongolia! Hahaha. Aku gelak tak hengat. Member aku dari China pun sama gelak kuat. Punya lah jauhnye beza Malaysia dengan Mongolia tu tapi Havier ni orang America yang fail bab Asia ni. Kata Havier, sebab bunyi lebih kurang je-Malaysia &amp;amp; Mongolia. Aku gelak lagi. Yang sama hanya lah huruf M &amp;amp; L. Havier ni memang kaki lawak. Tak kesah kalau satu kampong nak gelakkan dia. So aku iyekan je lah, siap cakap aku ni anak keturunan Genghis Khan. Dia pulak gelak sebab tak percaya. Ah sudah… dia jugak yang cakap aku dari Mongolia. Pastu baru lah dia kelam kabut google map peta Malaysia. Hahaha. Terindu pulak zaman2 tu.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ok lah. Hujan dah berhenti kat luar. Nak balik dah. Esok datang sambung kerja lagi...&lt;br /&gt;Owh velocity picking, aku (terpaksa) cinta pada mu..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-1265606273807111490?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/1265606273807111490/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=1265606273807111490&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1265606273807111490'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1265606273807111490'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/06/velocity-picking.html' title='Velocity Picking~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-6959322910347869530</id><published>2009-05-16T11:10:00.000-07:00</published><updated>2009-05-16T11:40:47.661-07:00</updated><title type='text'>Wish to come back~*</title><content type='html'>&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;strong&gt;Its my last day today yet I feel so lazy to pack. (yeah right… tipu betol. already packed almost half of my luggage) Hari tu dtg Texas with 2 luggage and now going back with 3 luggage. Of course lah kan…&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;strong&gt;What do I feel now? Hmmm.. mixed! Excited yet sedeyyy..&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Happy nak balik sebab dah lama weh tak makan daging ayam halal. Sini ada memang lah ada tapi masakan tak sama mcm Mesia. Makan Pakistan and Arab punyer dishes, muak gak. Nak masak sendiri everyday, tak berapa rajin. (though I do cook every 2-3 days. Sekali masak ,tahan 2 hari punyer meal) Owh yeah.. miss my family oso. Going back to my annoying bro &amp;amp; sist and loving parents.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yet, sedih cause leaving this place. Living here for more than 3 months makes me attach to my surrounding. Surrounding means my friends, the culture here and mostly my apartment! Apartment ni sangat best. Rasa nak bungkus masuk luggage bawak balik rumah. Mana tak bestnye, semua ada. Vakum, dryer, towels, periuk mangkuk, selipar pun dia kasik. Dah la besar, terlebih2 lengkap. Sebelum datang sini, browse this apartment and selalunye iklan punyer lebih indah khabar dari rupa kan. Tapi apartment ni memang lebih indah rupa dari khabar. Seorang sebijik lak tu dia kasi. Individual. Tak ke indah? heh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Every morning, first thing I did was switching on my TV and watch Charmed. Yes, I’m a big fan of it. Like the way those girls take things easily especially deminish the demons. Most demons are guys. Haha. As I bersiap2, sambil kejap2 tengok TV, I prepare my breakfast. Then checking my laptop to see who have been saying hai when I was asleep. Kemas2 my bag for class and heating up my lunch that I prepare the night before.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Drive to class (merasa bawak kereta left hand drive) and start the whole day doing processing and running jobs. Messing around with the codes, trying to figure out all those mistakes made and learn from it. Get pretty excited when the job is in normal completion (which is always in error of execution, pre-analysis or analysis) sampai petang. Then balik apartment, tengok pulak NCIS every day at 6.00-8.00 back to back series sambil prepare dinner. Tapi every petang is different where almost most Mondays will do groceries in Walmart. (Giant versi America)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malam2 will be online, doing homework and stuffs. Different week, different pressure, different stress. But the fun part is, do exciting activities on weekends! Well, the list would be long, so let’s just say, I had so much great fun! Went to places I never imagine before. I wish I have more time here to spend and screw myself more with fun &amp;amp; excitement. Just like the guy in Disneyland said, “if you’re not having fun in Disneyland, It’s your fault..” So true right. Heh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So now I’m leaving, not sure when to come back. Just now, Lukasz and Omon came by to say goodbye. I hate goodbyes. Not sure when I’m going to meet them again but Lukasz have plans to come to Malaysia. I hope I will have plans to visit them. I may want to go to Hanoi to visit Melanie one day, whenever she is there and probably Singapore to visit Wenting. I want to visit Magda in Polland but maybe in another few years cause she is in UK now. Nak gi Paris gak jumpa Hannah &amp;amp; Cecile (and yeah.. wont forget to visit you lah Hanot~). Nak jumpa semua2 lah. Aaaaa… banyaknye plan travelling. Semuanya nak jumpa member balik. Apesal lah jauh bebenor tempat2 diorg duduk nih. Adeh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Called my sister just now. Kecoh lah pulak pasal swine flu. Sampai epot nanti nak kena beli mask. Its where the disease travel too. By people from here and there. I’m not gonna say anything on this sebab menda tak jadi kat diri sendiri lagi kan. Kang kalau cakap lebih2 bunyi berlagak pulak. Dan selalunye org berlagak ni cepat dapat balasan kan. Heh.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ok lah. Nak sambung packing barang. Alvin ajak shopping tadi tapi malas nak bazir duit lagi. Nak dekat kering dah ni. Huhu. Then nak masak lunch plus bekalan atas kapal nanti. Last time on my 23 hours flight, I had burger McD that I bought from KLIA. Tu je lah daging halal yang berani makan. Lain tu tak shedap. Owh.. Baju dalam mesin baru habis settle. Ish.. will definitely miss this apartment! Serve me so well…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Well Houston, there’s no goodbye between us. Who knows I might be coming back.&lt;br /&gt;Take care. =)&lt;/strong&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-6959322910347869530?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/6959322910347869530/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=6959322910347869530&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/6959322910347869530'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/6959322910347869530'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/05/wish-to-come-back.html' title='Wish to come back~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-5516221348075962134</id><published>2009-05-05T17:43:00.000-07:00</published><updated>2009-05-05T18:05:33.500-07:00</updated><title type='text'>Teringat lah pulak~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;Tadi ada iklan kat tv. Iklan tu terus buat aku teringat zaman kecik2 dulu.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;Masa tu ada kenduri apa ntah kat rumah. Pastu air oren dah habis. Seingatnye aku umur 8-9 tahun lah gitu. Masa tu aku sangat suka minum oren sunquick. So biler air oren dah habis, nak tunjuk pandai buat air punyer pasal, aku pun bukak peti ais dengan tangan basah. Owh ada botol sunquick penuh satu botol lagi.Dengan penuh innocentnya, aku pun capai lah botol sunquick tu. Tiba-tiba…. PRAAAAAANNNGGGG~!!! (sound effect kaca pecah)&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;Ok, ummi terkenal dengan sangat lah garangnya. Jangan cerita lah kalau dia mengamuk. Memang sedap lah bahasa Kelantan dia keluar. (biasanya dia cakap omputih dengan aku kan. Ehem) So bayangkan lah kecuakan aku menanti pandangan singa ummi tatkala melihat sebotol sunquick yang penuh tu pecah berderai ke lantai. Pergh, sampai sekarang takkan lupa muka dia. Dia pandang aku penuh cuak (tapi still nmpk mcm garang) seraya menjerit.. “KakLong! Tepi2… jangan sampai kaki tu terpijak kaca! Ummi tak risaukan botol tu tapi takut kaki awk berdarah terpijak kaca.” Owh terkejut aku. Biasanye confirm kena marah tapi hari tu, ummi lebih risaukan kaki aku dari perpecahan sebotol sunquick besar yang masih penuh. Hehehe. Adik aku tunjuk muka tak puas hati sebab aku tak kena marah. Aku pulak siap buat muka gaya orang menang sebab tak kena marah. Hehehe.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;Tu masa umur 8 ke 9 thn ntah. Pastu rewind belakang lagi masa umur 4 tahun kot. Zaman2 baru nak belajar motivasi kan orang. Sebab masa ni lah pertama kali terasa aku memotivasikan orang. Chewah. Kecik2 dah pandai kan. Haha.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;Masa tu nak balik Kelantan sambut raya haji. Nape ntah bapak aku tak leh ikut. Owh, dia kat obersea masa tu. So ummi aku lah drive dari Bangi sampai Kelantan. Pakat ramai2 konvoi dengan family belah ummi. So ada sekali tu masa lalu kawasan yang banyak pokok, ummi nampak letih semacam. Aku duduk depan masa tu. Adik2 aku tidur kat belakang lepas gaduh-gaduh. Aku tak sampai hati tido sebab kesian tengok ummi drive seorang2. So kononnya aku masih berjaga sebab nak temankan ummi aku drive lah. (ingat ye.. aku umur 4 tahun masa tu) Aku dok jeling2 tengok ummi drive sampai lah terkantoi dengan aku ummi menguap masa drive. Aku apa lagi, cuak ler. Otak kecik aku berfikir mana ada orang boleh drive sambil tidur kan. So aku pun guna kuasa sentuhan kasih seorang anak. Aku yang masih kenit masa tu terpaksa angkat tangan tinggi nak sentuh bahu ummi seraya berkata “takpe.. ummi kan kuat. Ummi boleh bawak kereta sampai Kelantan” sejak hari tu, tercipta lah cita-cita aku untuk memandu kereta dan tak nak bagi ummi drive lagi. Heh. Tapi sampai kampong kecoh betapa aku menguatkan semangat ummi dalam kereta. Habis makcik pakcik atuk nenek usap2 kepala aku kononnya aku ni hero ummi. Cheh. Nyampah aku masa tu. Sebab semua usap2 kepala aku macam lah aku ni budak kecik. Hahaha. Tak sedar diri betol.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;Semua kesah2 ni aku teringat masa tengok iklan hari ibu la tadi.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;Ummi, Happy Mother’s Day. =)&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-5516221348075962134?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/5516221348075962134/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=5516221348075962134&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5516221348075962134'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5516221348075962134'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/05/teringat-lah-pulak.html' title='Teringat lah pulak~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-1853376938603075802</id><published>2009-04-30T22:41:00.000-07:00</published><updated>2009-04-30T22:49:44.363-07:00</updated><title type='text'>Women sacrifice the most~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#333333;"&gt;&lt;em&gt;Tengah2 merayau tengok fesbuk orang, terjumpa satu note sorang minah Singapore ni buat. I like the writing and i like the way she pointed out her view. I kinda agree with her.&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#333333;"&gt;&lt;em&gt;&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#333333;"&gt;&lt;em&gt;So aku pun malas nak tulis banyak, and her opinion ni direct aku copy paste kat sini je and it is very long, its worth it to spend few minutes reading it through...&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;It’s raining again out there with outrageous thunders. With my head feeling zoned out, I wish I was home instead, having a good rest, and hopefully get well again.Such a wet weather is only making my allergy worse. For those who don’t know, doctors believe that I’m actually allergic to the wet weather here in Singapore. HAHA! Not that I can stand the hot weather either.And since the cold is obviously bugging my mood for the day, I decided to discuss a rather nasty topic; one which I have been planning for the longest time but never had the time to really sit down and think about it. Honestly, I think my brain analyzes too much and like Ally McBeal, it has a “brain” of its own. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;When I was younger and still single, my grandma used to tell me that there is no point chasing the paper dream and get good qualifications since at the end of the day, we might just end up in the kitchen.I used to opposed so much to that notion, telling her that times have now changed and woman can be more successful and they do not have to give in to the norm; that woman are solely responsible for what happens in the kitchen. She’ll always retort back at me, asking me to just wait and see.If you look at it, hardly will you hear that men are actually lifting up their “dainty” fingers to help their mothers, sisters or grandmothers with the housework. It’s probably inculcated in our culture that the women are those who are responsible for all the household duties and that the men’s sole duty is to go out there and just earn the cash back home.Probably it might work in an era where woman has little or no education that they end up being a housewife once they step into marriage. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;But in these modern days where woman has equal opportunity to gain the knowledge and achieve an astounding career profile, the norm has to change.I’m not exactly fighting for woman’s rights but just hoping that the man could practice more empathy to women who are equally tired working in the day and should deserve ample rest when they comes home in the evening.From my daily observation and stories that I heard from friends and colleagues, men, when they are home, would probably just place their butt on the sofa or on the bed and would then called out to the wife for coffee, tea and so on. While a woman comes home, has no time to rest but to clean the house, do the laundry, cook, wash the dishes and so on.Even as I was growing up, cleaning the house on the weekend has somehow become my duties whereas my brothers are enjoying their sleep till noon and just wake up to eat their meals and laze around.I was always grumbling and nagging to my brothers about how bad they are behaving by refusing to help me, who are also working my ass off in the office during the weekdays.Don’t I deserve to laze around just as much as they do that somehow me being a woman, I’m denied of that privileges?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;I’m not saying that my mom’s way of bringing us up is wrong but I just feel that the old culture should not be practiced any further because it will only end up being understood that a woman’s job is to clean, cook and wash for them.It doesn’t work this way anymore!Let’s take an example of a married couple. Both husband and wife are working. Both have to wake up early in the morning to prepare for work. Both equally physically and mentally tired from the day’s event. Both would love to have the rest at home.But when both returns home, men thinks that they have the higher rights to rest since they didn’t bother to help out anyway. While a women returns, still have to sweep the house because the husband refuse to help, has to mop the house because the husband refuse to help, has to do the laundry because the husband refuse to help, has to prepare dinner because the husband refuse to help and the list will go on forever.Many would just take the easy way out by employing a maid but what if you do not have the means to have a maid? So the wife automatically becomes the maid?I thought marriage is about love and going through all the ups and downs TOGETHER!Yet the man, arrogant as some men could be, thought they have the every right to scold the wife for not having the house as clean, the laundry or the dinner on time!You know, I totally despise such man.Go move your own bloody limbs to get it done!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Many cases of men having affairs, their reason could be as simple as the wife is always in the mess and never attractive enough. Oh well, try to work in the morning and continue with all the work in the evening! Do you think that, that is what a woman look forward too when they decide to get married to you?If you love your woman so much, how did you close both eyes and see the person that you so called love to be so drained out physically and emotionally from working too hard?Is that really love or just pure laziness?A man should really wake up and open their eyes wide and stop being so prejudiced!And some men do grumble so much when the wife is pregnant and they are always moody, craving and so forth. So hubby and I have a healthy debate about pregnant woman and their mood swings.Hubby said that it’s all in the mind and the woman involved should learn how to control the outburst of emotions.My point, I think that is being so self-centered! (sorry hubs!)True a woman should learn how to control and not behaving in such over the top manner and use pregnancy as an excuse but a man should be more understanding and it’s not just all about mind over body issue.There are hormones, lethargy and so much more. It’s not easy carrying that extra load with her for 9 months or more. What does a man know? At most they are only carrying their beer belly around don’t they? Women are instead not only feeling the heaviness of being pregnant but they are also easily tired and ache all over. Why don’t men try to tie a 3 KG dumbbell on their tummy for 9 whole months and feel what a woman feel?Would they?&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Men’s mentalities are simple. Go to work, come back home and make sure they pay the bills while they expect more from the woman.I mean take a look at today’s situation. Woman does work and pay the bills too. So why should women be liable for the household and be blamed for the mood swings?Men are not being responsible by not taking good care of their wife as they blatantly promised in front of many others when they were solemnized.They might as well point it out and say that I marry this woman, not only will she become my maid for free but she has also has to find the energy to satisfy me in bed, cook for me, do all my laundry, ensure my house is clean, bear me childrens and they should never nagged or complaint about all the hardship and heart ache that they have to go through but to just listen to me with no question asked.I bet many women will choose to be single if they were to hear those words. HAHAHA!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt; &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#333333;"&gt;&lt;em&gt;Fuhh.. panjang giler..&lt;/em&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-1853376938603075802?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/1853376938603075802/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=1853376938603075802&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1853376938603075802'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1853376938603075802'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/04/women-sacrifice-most.html' title='Women sacrifice the most~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-5617878618531221839</id><published>2009-04-21T21:17:00.000-07:00</published><updated>2009-04-21T21:31:57.251-07:00</updated><title type='text'>Ngarut je semua~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;Tengah aku melompat2 blog orang, tetiba terjengah blog yang cerita pasal anugerah darjah kebesaran yang bakal kasik kat zahida rafik. WTF~~?? Takde orang lain ke? Alasan dia sebab dia anak jati Selangor, status pelakon dan byk buat kerja charity. Aku malu nak ngaku kerajaan negeri mana nak kasi AMN kat dia tu sebab aku pun berasal dari negeri yg sama. Then some more, Noryn Aziz pun dapat? Apa alasan? Tak cukup besar lagi ke pengorbanan ahli2 bomba dan ahli paramedic yg berkorban jiwa raga selamatkan nyawa orang? Ngarut! Pasni aku nak masuk audition. Pelakon suam2 kuku pun jadi ler. Janji ada status. Then singgah rumah anak yatim belakang sekolah tolong cuci longkang lambang kerja amal. Cukup syarat! Boleh la aku dapat AMN gak. Siapa nak join?&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Dulu shah rukh khan. (ha ye la.. aku ngaku aku minat kat shah rukh khan tu.. suatu masa dulu la.. duluuuuuu..) . Pun dapat anugerah jugak. Biler dia miss attend nak amik darjah pingat dia tu, kecoh kejap. Pastu biler dia datang, kecoh org berebut nak buat baju melayu dia. Satu malaya tahu dia pakai baju size berapa.  Cheh. Nasib baik baju melayu tu dia bawak balik. Buat kain buruk gamaknye. &lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Then kecoh gak pasal Nabil peluk Irma masa Anugerah Berita Harian. Nabil muka selamba cakap takde salah dia buat macam tu sebab terkejut sangat.  Mana nak perasan dengan sape dia peluk. Lagi2 bila orang tersayang kat sebelah. Apa nak kesal kalau terpeluk. Pergh. Berahi sungguh statement Nabil. Live satu Malaysia tengok. Role model bintang paling fofular.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Aku masih amik tahu pasal Malaysia walaupun jauh diperantauan. Semuanya gossip hiburan sebab aku dah puas muntah dengan gossip politik. Tunggu lah biler dah muak dgn gossip hiburan, buat pasal gossip ekonomi dan cuaca pulak. Aku rasa tak lama je nih. Heh~&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;One thing for sure, dari jauh aku tengok Malaysia ni kecik je…&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-5617878618531221839?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/5617878618531221839/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=5617878618531221839&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5617878618531221839'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/5617878618531221839'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/04/ngarut-je-semua.html' title='Ngarut je semua~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-4974327197491545339</id><published>2009-04-16T10:30:00.001-07:00</published><updated>2009-04-16T10:53:02.506-07:00</updated><title type='text'>Just do the best~*</title><content type='html'>&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;" &gt;So hari ni dah start pening. Dah masuk fasa kedua training. Fasa pertama tu senang sebab belajar yang basic2 je. Ada test &amp;amp; presentation. Semua happy. Asal hujung minggu je berjalan2! hehe. Gambar2 kat Universal Studios dah up kat Facebook. Nak upload kat sini leceh sebab guna komputer lab kat sini yang tak leh nak upload dari internet sini sebab dia pakai external line dalam bangunan ni so dia punyer access limited bla bla bla dan sewaktu dengannya kalau guna internet access dari ofis. Leceh. Hari tu upload gambar pun dari rumah [pakai laptop dia kasik] tapi sekarang ni dah 2 hari internet kat laptop tak leh masuk. Hampeh. Nanti lah i pergi mengadu domba kat HR nanti.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sebenarnya nak cakap, hari nih TENSION. Sebab tak paham apa buat programing ni. Dah lah kelmarin semua orang hilang mood. Salah sorg dari trainee sini kena pecat. Pergh.. semua terkejut. Tak pernah2 masa training orang kena pecat. Dah lah mamat tu baru 2 bulan je masuk. I pun baru masuk 3 bulan. What do you expect? Mesti lah tak terror. Orang-orangan kat Geneva decide nak buang mamat tu jugak. Buang duit kata mereka sebab tak perform. Dah separuh jalan dah mamat tu join training ni. Masa tu la semua orang terkejut &amp;amp; try to concentrate lebih dalam kelas. Dan2 tu jugak mata i dah tak reti nak ngantuk masa kelas. Takut kena pecat. That guy yang kena pecat tu sebab markah test dia tak melepasi minimum requirement. Markah lulus adalah 70%. Mati lah i. Dah lah markah atas sikit je dari cukup makan. Nasib baik my presentation &amp;amp; leadership skill menyelamatkan keadaan. Habis semua di-evaluate. Strict gak lah. So sape2 rasa training obersea nih best, think again. Ngeri ok.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;" &gt;Well, apa2 pun, still rasa kerja ni best. Semua orang amik masa nak faham kerja yang kena buat. Janji ada minat dan passion. Then improve. Mujur lah aku tak dapat full marks sebab ada ruang nak improve. Kalau dapat full mark (well, mana ada orang perfect kan), maunya dah rasa terror then rasa berlagak tak nak belajar lagi dah. Bahaya tuh. (Sedapkan hati sebab markah tak penuh) In whatever we do, always buat yang termampu walaupun tak semestinya yang terbaik and try to improve. Janji ada kesungguhan because whatever effort we put shall show up in the job that we do.&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;" &gt;Apa-apa pun, good luck to me... T_T&lt;/span&gt;&lt;br /&gt;&lt;span style="font-weight: bold;font-family:verdana;" &gt;And to you guys too.&lt;/span&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-4974327197491545339?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/4974327197491545339/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=4974327197491545339&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/4974327197491545339'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/4974327197491545339'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/04/just-do-best.html' title='Just do the best~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-477463747029643511</id><published>2009-04-13T23:11:00.000-07:00</published><updated>2009-04-13T23:43:53.242-07:00</updated><title type='text'>Just the matter of different culture~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;First sekali, tengah malas. Ada beribu2 gambar yang perlu sorting untuk masuk dalam facebook and blog ni tapi tahap kemalasan yang tinggi membuatkan citer boring kat TV pun nampak menarik. Sekalinya citer tuh dah habis. So jadi boring balik. Last2 rasa nak update blog tanpa letak pape gambar. Rasa semacam sangat leceh nak cucuk USB laptop ni. (salah satu daripada seribu alasan)&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;strong&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Well, what I like to share with you guys here is the culture. Kata org, kita boleh belajar melalui budaya orang kan? But I’m not going to talk about history here. Don’t wanna make you guys bored to death. Just nak cerita something that seems weird to my eyes and ears (tak kisah lah whatever jenis mata and telinga korang ada kan…) just wanna share info and direct people to this blog that keep asking me, “macam mana sana?” heh~.&lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;First sekali driving culture. Pergh.. tak tahan tu belakang pn kena pakai safety belt. (yeah.. I know,Malaysia pun nak buat) I hate it so much. Tak suka kena ikat dgn tali. Sangat meracau. Then betol2 lak tu ikut speed limit. Satu jalan tu adalah dalam 35mph atau 40mph. plg laju is 60mph. Sini pakai sukatan mile, bukan kilometer. So, pandai2 lah mendarab. Pastu org sini sgt sopan bawak keta. Kalau ada orang nak cross jalan, diorg akn berhenti dalam 10 batu kasi org tu jalan dulu. Kalau kat mesia, maunye dah kena hon dgn orang belakang dah. Then kalau lampu lampu trafik rosak, no problem. Orang2 kiri kanan depan belakang mcm tau2 je sape kena jalan dulu, sapa jalan kemudian. Kagum. Kalau lah org2 mesia ada attitude mcm ni, tak yah taruk honk at kereta tu. Kesimpulannya, tahap kurang hajar diorg kat jalan raya ni memang tak segagah mana. Orang2 Malaysia lagi hebat. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Tapi org sini semua nak cepat. Sebab banyak sangat drive thru. Kalau makanan drive thru tu paham ler lagi, ini farmasi pun nak drive thru! Bookstore pun drive thru. ATM machine pun ada drive thru. Semua serba drive thru. Toilet je aku belum jumpa lagi yang drive thru. Tang tu boleh pulak diorg tahan. Harhar. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Sini budaya suka sangat pakai microwave. Ok, I know kita pun ada byk microwave tapi tahu tak makanan radiated ni sangat bahaya? Tapi makanan microwavable mereka sangat lah berlambak. Lebih banyak dari jualan aiskrim. Semua nak cepat. Kadar penggunaan microwave mereka 3 kali ganda dari orang Malaysia. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Iklan diorg boleh hentam pesaing. Contohnya kalau amalkan kat Malaysia, Maxis boleh hentam Celcom terang2 dan Carrfour boleh taruk nama Giant besar2 dalam iklan diorg utk compare siapa lebih hebat. Tak yah guna kaler2 buat kiasan. Bayangkan, iklan Carrefour terang2 taruk nama Giant &amp;amp; Carrefour sebelah2 and buat comparison harga between both. Sah2 orang tak nak lagi dah pergi Giant. Kesian tapi untung kita sebagai pengguna lah kan. Best jugak kalau dapat buat macam tu kat Malaysia. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Pastu sini plg benci dgn tax dia. Setiap butir barang kita beli ada tax. Beli gula2 dua posen pun kena byr tax 8.25%. Ha kira lah sendiri. Tu tak kira lagi tips tu. Cekik dara jugak lah. Paling hangin sekali biler angin pun kena bayar. Aah. Nak tiup angin masuk tayar kereta pun kena bayar 75sen. Nasib baik lah masuk toilet sini tak kena bayar. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Kat sini ramai yang pelik tengok org bertudung. Well, actually tengok tempat lah. Kalau duduk Houston or California, jarang sket orang bagi muka pelik tu. Tapi masa duduk kat Louisiana dulu, muka-muka pelik tengok aku macam alien tu memang berlambak. Siap diorg ingat aku ni a church nun! Sebab orang2 Louisiana jarang terima orang luar. Sekali bila dapat org Africa, cina &amp;amp; Malaysia ni, maunye diorg tak terkujat. Macam2 lah aku kena menjawab. Nasib baik skrip dah tersiap sedia. So that they don’t get the wrong impression/idea. It’s kinda new thing for me meeting up with people that has no idea at all about Malaysia or Islam. Siap sorang tu ingat I came from Mongolia just because lidah dia berbelit nak cakap Malaysia. Sesuka hati je kan. Harhar. &lt;/div&gt;&lt;div align="justify"&gt;&lt;br /&gt;Ok lah. Dah ngantuk. Gambar2 perlancongan ke California masih tersimpan. Tak sorting lagi. Malas.&lt;br /&gt;Tunggu mood.&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-477463747029643511?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/477463747029643511/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=477463747029643511&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/477463747029643511'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/477463747029643511'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/04/just-matter-of-different-culture.html' title='Just the matter of different culture~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-7956706083486100148</id><published>2009-04-13T12:31:00.001-07:00</published><updated>2009-04-13T12:38:35.874-07:00</updated><title type='text'>Just came back~*</title><content type='html'>hello again.&lt;br /&gt;hari ni hari isnin and i just got back from california yesterday.&lt;br /&gt;it was total fun and awesomely excited.&lt;br /&gt;i went there with Suyin &amp;amp; jocelyn and we slept over at suyin's sister place at santa monica.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;we went to universal studio, disneyland, beverly hills, santa monica, hollywood walk of fame, venice beach &amp;amp;  malibu. 3 days trying to cover everything up but definitely it was not enough.&lt;br /&gt;i had tonnes of pictures to share but i'm still in processing of editing those pictures.&lt;br /&gt;so many to put and need sorting.&lt;br /&gt;i will put more pictures in my facebook later, when i'm done with my beauty sleep.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;right now, i desperately need more rest and a good sleep. *yawn*&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ps- i'm in my lecture class now. having 15 minutes break. counting minutes waiting for the class session to end. can't wait to get back home and have some more sleep! *yawn*&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-7956706083486100148?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/7956706083486100148/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=7956706083486100148&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/7956706083486100148'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/7956706083486100148'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/04/just-came-back.html' title='Just came back~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-1929792815996058359</id><published>2009-03-04T08:16:00.000-08:00</published><updated>2009-04-08T12:04:28.902-07:00</updated><title type='text'>Jalan-jalan 1st week in Houston~*</title><content type='html'>&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;So these are the pictures taken for the first week jalan-jalan in Houston..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11307.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11307.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;None of these cars in this parking lot are the same model. Most people here drive truck, jeep or minivan. These people don't walk and its awkward to see people walking around. They drive.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11319.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11319.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Mexican Restaurant&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11322.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11322.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;With Hannah from UK but her office based in France.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11323.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11323.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Mexican food yang ala-ala macam seafood tom-yam.. the first cuisine yang sedap kat anak tekak aku..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11324.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11324.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;We shopped here... ala-ala Pavilion KL la... kebetulan pulak musim diskaun. I got a pair of shoes ala hush puppies with 70% discount. Giler murah. yeay. &lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11327.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11327.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Tipu je. Aku lebih sayang korang...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11331.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11331.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Giler bagak tempat shopping ni. Tempat aku beli hiking boots.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11333.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11333.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Yup.. aku memang giler kasut. Nmapak black shoes tu? Tu lah kasut 70% diskaun tu and the boots tu aku sepah kan just to find my size. Susah nak dapat kasut saiz aku kat sini. Kasut sini mostly size 7 ke atas... Gedabak~&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11335.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11335.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Finally i found one.. teka saiz berapa? 7!&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11336.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11336.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Melanie from China but her office based in Singapore. Always with me and a good companian.. Sebab dia tak pernah ada kakak and dia terkejut aku ramai beradik. So dia nak join jadi adik aku jugak... apo-apo lah asalkan dia rajin bawakkan barang2 aku... just like my sister. Heh~&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;PS-Dia volunteer sendiri, bukan aku suruh ok. So aku tak jahat apatah lagi mengambil kesempatan.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11337.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11337.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;See how small i am in this huge store... mostly barang2 memancing, camping, jungle dan sewaktu dengannya. Bot and kayu golf pun ada. Semuanya ada di sini...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11340.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11340.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Magda from Polland finally found her hat. Her field assignment is going to be in Canada.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11341.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11341.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;They treat us with good dinner. Malam tu aku makan ikan mahi-mahi... Makan dengan nasi tapi nasi tu masin giler, so tak habis makan. Sampai sekarang terngiang-ngiang masin dia tuh...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11342.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11342.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;With francois riff, the person in charge of our training program. He is from France and bini dia dari Sarawak but they stayed in Houston, Texas...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11356.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11356.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Left-hand drive,so the speeding lane is the left lane and the safe lane is the right lane... Yup.. i was very careful not to speed in their right lane. haha.&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11357.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11357.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Bangunan diorg tak tinggi... View from the flyover...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11363.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11363.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Our dinner at the nearby restaurant... Makan ikan lagi...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11364.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11364.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Those people in training... from Polland, Mexico, Singapore, France, UK &amp;amp; Malaysia...&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;a href="http://s111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/?action=view&amp;amp;current=SDC11366.jpg" target="_blank"&gt;&lt;img alt="Photobucket" src="http://i111.photobucket.com/albums/n154/zuraiha27/USA%203/SDC11366.jpg" border="0" /&gt;&lt;/a&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Waiting for the others before going back to the hotel....&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;Nanti bubuh lagi..&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;"&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-1929792815996058359?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/1929792815996058359/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=1929792815996058359&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1929792815996058359'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1929792815996058359'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/03/jalan-jalan-1st-week-in-houston.html' title='Jalan-jalan 1st week in Houston~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-732069268758421075</id><published>2009-04-08T11:34:00.000-07:00</published><updated>2009-04-08T12:01:45.816-07:00</updated><title type='text'>Wenggg~*</title><content type='html'>&lt;a href="http://1.bp.blogspot.com/_JcgDcEYMJ-w/SdzznSD9d1I/AAAAAAAAAPg/6xTlArhz0jA/s1600-h/Copy+of+SDC10413.JPG"&gt;&lt;img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5322396715833980754" style="FLOAT: left; MARGIN: 0px 10px 10px 0px; WIDTH: 261px; CURSOR: hand; HEIGHT: 320px" alt="" src="http://1.bp.blogspot.com/_JcgDcEYMJ-w/SdzznSD9d1I/AAAAAAAAAPg/6xTlArhz0jA/s320/Copy+of+SDC10413.JPG" border="0" /&gt;&lt;/a&gt; &lt;div&gt;Owwhh.. sesedap jiwa raganya aku meng-hapdate dari kelas. I’m in my happy hour. Lunch Hour! Harhar. Depa sediakan lasagna 2 jenis. Daging and sayur. Adeh. Hentam je lah. Petang kang masuk gym. Heh. (aku hentam Lasagna sayur la. Bukan daging tak halal)&lt;br /&gt;Budak2 course aku ni sedih semacam. Cause one of the trainee dah nak balik dah hari ni. Balik Pollad. Nama dia Kasia. Nama panjang dia haram aku tak reti sebut or eja. Dia ni kelakar. Buat lawak muka selamba. Aku rasa lagi boleh gelak kalau aku paham bahasa polish dia. Sayang lah dia ni dah nak balik. (walhal ngelat semalam tak gi celebrate kat rumah dia. Tertidur beb. Harhar)&lt;/div&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;Well Kasia, i wish you a very best of luck in your life journey. There will be no goodbyes between us, just the "See you again, girl!"&lt;br /&gt;&lt;div&gt;&lt;/div&gt;&lt;br /&gt;&lt;div&gt;Kepala aku dah tak leh piker panjang dah. Otak dah merewang ke Hollywood dah ni. Dok terbayang Pitt, Bloom, De Caprio, Depp dan sewaktu dengannya. (Sejak biler lak reti guna nama bapak2 diorg je nih? Cheh.) Semalam teman Melanie and Alvin sewa sleeping bag. Teringat pulak “duty” aku utk mengecek Alvin hantarkan aku, Suyin &amp;amp; Jocelyn ke airport esok. Nak naik cab dari apartment ke airport = $70 tu! Ha darab lah dengan 3.7 lebih kurang, melayang berapa dah ringgit Malaysia aku. Baik guna duit tambang tu belanja Alvin makan and isi minyak kereta. Balik dari airport nanti pun Alvin jemput. Owh terima kasih. Alvin memang jejaka gentleman in the world. Harhar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Owh.. kepala ku makin berat. Tidur tak secukup rasa lagi. Semalam tidur jam 3 pagi after terjaga jam 11 malam tuh. Wengggg kejap otak ku pagi tadi masa aku bangun tidur. Rasa malasnye nak mengemas rumah. Eh silap2. Malasnye nak bangun gi kelas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Rasanya kepala aku masih wenggg lagi lar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nak tidur!&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-732069268758421075?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/732069268758421075/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=732069268758421075&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/732069268758421075'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/732069268758421075'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/04/wenggg.html' title='Wenggg~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><media:thumbnail xmlns:media='http://search.yahoo.com/mrss/' url='http://1.bp.blogspot.com/_JcgDcEYMJ-w/SdzznSD9d1I/AAAAAAAAAPg/6xTlArhz0jA/s72-c/Copy+of+SDC10413.JPG' height='72' width='72'/><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-3578604016271311404</id><published>2009-04-07T20:29:00.000-07:00</published><updated>2009-04-07T22:20:21.979-07:00</updated><title type='text'>Chill out~*</title><content type='html'>&lt;div align="justify"&gt;&lt;strong&gt;&lt;span style="font-family:verdana;color:#000000;"&gt;My blog nih. Sejak bukak dulu sampai la ni, balik2 rupa yang sama je, tak pernah tukar2. Setia pada yang satu.(Uhuk.. malas.. uhuk..) Nasib ler blog dapat tuan macam ni...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I feel like writing tonight. After some time of writer’s block~ (ha yer lah block sangat). Tadi jengah &lt;a href="http://trulypeach.blogspot.com/"&gt;blog minah&lt;/a&gt; ni. Meriah semacam je. Siap sedap ngutuk member crew dia. Jeles aku tengok. Harhar. So aku pun nak join the club lah kan. Nak ceritera jugak kat sini.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malas cakap banyak2. PRK jelas dah tunjuk semua. Kita menang dua bukit, depa dapat sebatang. Batang Ai. Senang citer, masih kekalkan kuasa kat tempat masing2. Before fly to US dulu, Pak Lah masih kat atas. Aku balik Malaysia kang, Pak Jib pulak dah naik. Aduhai… tak sampai 3 bulan je aku tinggalkan Malaysia dah jadik macam2? Belum lagi kalau aku tinggalkan setahun ke.. entah apa jadik. Korang memang tak leh hidup tanpa aku kan? Eceh. Harhar. Tengah bulan May kang aku balik ler...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ok. Dah. Malas ulas panjang2. Cerita sikit2 sudah. Sebab aku tidak berada di tempat kejadian. Tak ikut berkempen apatah lagi berkempen online macam dulu. Busy maa.. bukan tak nak join tapi dengan laptop laju tahap siput tempang, internet pun laju gak macam lori tayar pancit dan kesibukan aku standard Barack Obama, maka aku cukup alasan untuk tidak update. Cukup baik lah tu last week aku sempat conteng blog nih.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So apa yang buat aku bebas menulis hari ni? Sebab today, I’m free like a bird! Hari ngeri aku dah berlalu. Ada presentation hari ni yang buat aku tak tidur 3 malam. (Ok tipu. Aku tidur 2-3 jam lah sehari) Lepas presentation ngeri tadi, rasa macam nak melompat pecah siling dinding. Tapi tak larat sebab ngantuk giler. 3 minggu stress presentation (dengan seminggu terakhir stress jadi melampau tahap dumbbell 20kg taruk kat bahu) plus ada test kena study and beban homework tahap tak kesian. Tapi semua kemendungan itu berlalu dengan settlenya test jumat lepas and presentation hari ni. Fuuuhhhh. Lega giler. Lebih lega dari buang angin. Hehe.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Apa aku buat sempena meraikan kebebasan dari stress aku hari ni? Balik apartment, masak. Makan. Masak lagi. Makan lagi. Tengok movie. Pastu tertidur dengan mulut ternganga. Harhar. Sangat chill out. Bangun2 je buat2 terlajak tidur,escape dari pergi meraikan hari kebebasan bersama member2 lain yang rancang nak tengok movie sambil makan pizza kat apartment member aku lagi sorang yang bakal tinggalkan training program ni esok. Bukan apa. Dah lah aku hantu pizza. Sambil2 tengok movie tu kang, aku telan air liur je la tengok diorg makan pizza daging ayam tak halal tu. (Pastu demi nak amik hati aku, diorg order pizza sayur. Pastu buat2 macam pizza sayur tu sedap jugak. Macam pizza pepperoni. Terima kasih lah korang kerana sanggup menipu demi nak jaga hati aku) Harhar. What a lame reason! Ala.. paham2 ler. Senang citer, aku malas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pastu apa lagi ek.. haaa.. aku tak sabar nak melancong ke LA. Khamis ni aku berangkat secara rasmi. Pergi bertiga. Member aku sorang ni ada kakak yang duduk LA. Dia nak bawak kitorg round2 satu kota. Aku tak pernah jumpa orang macam hakak dia yang siap buat jadual ketat sepanjang sepeninggalan kami kat sana. Pukul berapa pergi mana, shopping kat mana and berapa lama. Kalah jadual training aku. (Sebab jadual training aku pun takde cakap kelas aku start pukul berapa. Fleksibel) Jadual perlancongan kami dia buat itinerary dalam Excel and email kat kami bertiga. Siap letak menu lunch lengkap 3 hari tu. Sangat sweet biler dia include lunch kat restaurant halal. Kagum aku. Perlancongan kami sangat teratur. Kalah travel agency. Aku suka. Kakak dia nak kami fully use the time yang ada sebab opportunity nak pergi sana bukan selalu datang. Bergolek pulak tu kan. Enjoy nikmat dunia beb. Harhar.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Balik dari LA nanti, ada lagi 5 minggu je aku kat Houston ni. Another 5 weeks learning bunch of other new stuffs especially on the new program this newly merge company invented. We will be the early ‘innocent’ batch (not contaminated yet with any existing program in the company) to see how far can we adapt with the new program. Will it be better in helping the company’s production? Wait and see. Kerja setahun dua kat KL pastu plan nak chow pi kerja kat opis diorg kat obersea mana2. Agak2 PR dah amik alih kerajaan kang, aku balik lah. harhar~ Tetiba je kan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ok lah. Nak gi buat hotdog and goreng fish fillet. And salad sayur demi menu nan seimbang. Nyum nyum.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Lapar.&lt;br /&gt;&lt;/span&gt;&lt;/strong&gt;&lt;/div&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-3578604016271311404?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/3578604016271311404/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=3578604016271311404&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/3578604016271311404'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/3578604016271311404'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/04/chill-out.html' title='Chill out~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-28915317.post-1496205439248217219</id><published>2009-03-29T16:35:00.000-07:00</published><updated>2009-03-29T16:46:03.601-07:00</updated><title type='text'>Updated~*</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Its been a while. Dah sebulan lebih aku duduk sini, lots of thing happens. Selain dari malas, aku pun takde masa nak update. Nak menulis2 ikut suasana semasa, aku rasa dah terlajak jauh dah aku nak patah balik ke belakang dan cerita segala yang berlaku. Tapi aku boleh bagi preview setakat ni apa yang aku dah buat. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Field Assignment – 3 minggu kat Sulphur, Louisiana. Field assignment aku ni melibatkan proses data seismic atas tanah. Land acquisition. Kerja aku asalnya duduk atas kerusi ofis and proses data sismik depan komputer yang bagak tak hengat. Tapi kat field assignment ni, aku berpeluang melihat secara live macam mana data sismik ni diorg amik atas tanah. Kalau kat negara kita, marine acquisition lagi glamer sebab negara kita hasilkan sweet oil. Banyak tu kat tengah laut cina selatan nun. So org2 yang kerja offshore amik data kat situ lah. Tapi aku datang training sini, diorg taruk aku kat onshore. Buat atas tanah. Gambar2 ada kat facebook aku. &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;&lt;br /&gt;Presentation, test &amp;amp; report – Settle dah. Tapi next week ada lagi satu test dan next next week ada lagi satu presentation. Boleh handle lagi.&lt;br /&gt;Homework kejam bernama CBT (Computer Based Training) – homework maut yang membuatkan training ni tak best sebab CBT ni homework yang kena buat tetiap hari di mana setiap chapter ada subchapter yang berpuluh2 mukasurat. Kena siapkan ikut timing dia bagi. Aku? Mane ada ikut time. So does the others. Heh~ its shows that mendalah ni banyak serta memualkan tapi terpaksa jugak perabihkan. Kalau tak abis,memang tak paham lah apekejadah org tua kat depan tu membebel. Serius tak tipu. Pastu kalau tak paham, macam mana aku nak balik KL buat kerja? Kalau tak buat kerja, macam mana nak naik tarap jadi project manager? eCewah. harhar. Tak jadi apa la kalau malas.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Selain dari tu, aku dah gi jenjalan tengok live NBA game Houston Rockets vs. Spurs. Macam dream come true sebab aku memang minat NBA lebih2 lagi biler yang main tu laki nye Eva Longoria, Tony Parker from Spurs. Also Yao Ming from Houston Rockets yang memang tinggi bagak giler. Gambar2 pun ada kat dalam facebook aku. Nak upload sini kang tak terupload (malas sebenarnya-lama nak nunggu. Since aku tak berapa minat gold, so Time is silver platinum. Heh~) Then aku ada pergi Rodeo show, tengok orang nunggang bull. Game ganas gak lah biler tengok orang tu kena tendang dengan bull liar. Patsu siap ada budak2 kecik umur 5-6 thn nunggang kambing biri2 lagi konon ala-ala pelapis utk tunggang bull bila diorg dah besar karang. Haha. Cute. Tapi hampeh kamera aku bateri mati sebelum aku dapat tangkap gambar bebudak tu tunggang kambing biri-biri yang ala-ala ganas macam bull. Pastu ada performance dari group nama ZZ Top yang ngetop kat Houston ni. Sumpah aku tertidur masa concert ni since aku tak kenal diorg ni siapa plus aku memang ngantuk giler dah masa tu. Lampu and all the loud concert noise tak mampu buat aku berjaga, maka aku tertidur sebelah SuYin yang turut jua boring sebab dia nak gi shopping tapi tak dapat2. Haha. Aku sangat seronok gelakkan SuYin yang tertidur dalam gambar tatkala mereka yang bersebelahan kami menangkap gambar kami tetidur. Haha. Hampeh. Seronok sungguh mereka mepermainkan kami. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nanti lah. Biler2 masa aku rajin kang, aku upload gambar. Tapi gambar2 maut aku kat Houston ni banyak kat Fesbuk. Siler lah lihat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;/strong&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/28915317-1496205439248217219?l=szuraiha.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://szuraiha.blogspot.com/feeds/1496205439248217219/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='https://www.blogger.com/comment.g?blogID=28915317&amp;postID=1496205439248217219&amp;isPopup=true' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1496205439248217219'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/28915317/posts/default/1496205439248217219'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://szuraiha.blogspot.com/2009/03/updated.html' title='Updated~*'/><author><name>DaRk AnGeL</name><uri>http://www.blogger.com/profile/17450330176882626723</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:extendedProperty xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' name='OpenSocialUserId' value='00685270227660316798'/></author><thr:total xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'>0</thr:total></entry></feed>